Att lära för livet

Education is the most powerful way to change the world – Nelson Mandela


Lämna en kommentar

Lösningsfokus på lärarbristen

Lärarbristen börjar slå till vittnar medier, fackförbund och kollegor i hela landet om. På vår skola är den inte akut. Än. Det vi märker är en större rörlighet på arbetsmarknaden, lärare slutar och börjar även mitt under terminer och att det blir ett gap mellan att de lärare som väljer ny arbetsplats slutar och de som söker till oss börjar.

Detta ställer nya krav på vår organisation och vårt arbetssätt. Vi ska fortfarande trygga att eleverna mår bra och lär sig i skolan. Vi planerar nu en modell som vi ska testa resten av terminen och utvärdera i januari.

Förutsättningarna är att två klasser bland de yngre eleverna saknar klasslärare under fem veckor. Utsikterna att kunna månadsanställa två heltidsvikarier är mycket små.

Vi lägger ett pussel. Med fokus på trygghet och lärande.

1024px-puzzle_krypt-2

Bild från Wikipedia

IKT-pedagogen (jag) som fram till lovet arbetat heltid med det uppdraget, har nu i uppdrag att undervisa eleverna i de båda klasserna 50% av min tid. Resten av tiden ska användas till att planera, samordna och handleda de som ska undervisa i klassen samt mentorsansvar för eleverna, samt en del IKT. Jag är behörig i alla de ämnen eleverna har. Ansvaret för att genomföra de planerade lektionerna kommer att gå runt på en fritidspedagog, en speciallärare och de resurspersoner som finns i klassen. Alla känner redan eleverna. Genom att säkra upp de elever som har större behov av anpassningar med var sin egen resursperson under denna tid hoppas vi kunna säkerställa att dessa elevers dagar blir bra och lärorika.

En annan åtgärd är att bygga starka strukturer som ramar in dagarna och lektionerna. Alla dagar börjar och slutar på samma sätt, alla lektioner likaså. Arbetsuppgifterna ser liknande ut och har samma struktur. Bara innehållet ändras. Detta gynnar också de elever med extra anpassningar. Alla uppgifter ska ha hög stöttning, enligt principen prepair – inte repair. Eleverna är redan vana vid många strukturer och rutiner och dessa har vi varit noga med att dokumentera så att den kunskapen kan föras vidare.

Följ gärna vårt arbete här – just nu planerar vi för fullt!

Här är den mall som jag tänker använda för planering av lektioner som någon annan ska genomföra.

planering

 

 

 

Annonser


Lämna en kommentar

UR-programmen är här!

Nu kan ni se UR-programmen som vi spelade in under tre intensiva dagar för ett år sedan. Tre dagars filmande gör att jag inte hade ett enda minne av vad jag hade sagt eller gjort. Jag nöjd med vad UR valt att klippa ihop, de har förstått min grundtanke.

Eleverna har sett programmet och häpnat över hur de växt på ett år.

Se gärna hela serien ”Från vardagssnack till skolspråk” och låt er inspireras av hur duktiga pedagoger och hur mycket språkutvecklande undervisning kan vara!

Här kan ni se det långa programmet: Från vardagssnack till skolspråk – att se mönster och strukturer

Här är länken till reportaget om oss på Dalhemsskolan: Språket i ämnet del 4


2 kommentarer

Utan karta?

Ny termin börjar i morgon. Jag fortsätter vara vikarie i årskurs 4 och undervisa i ämnen som jag är ovan vid. Man kan tycka att jag skulle behöva stöd av läroböckerna då, men efter att ha försökt en hel termin kan jag återigen konstatera att läroböcker begränsar mig, hämmar min kreativitet som lärare och hindrar mig från att se den verkliga kartbilden – den som rör sig i landskapet mellan eleverna och läroplanen. Tänk om den som skrev läroboken fortfarande tror att jorden är platt? Kommer jag att märka det? Min pedagogiska blick blir oskarp och jag missar nyanser och tolkningar för att jag tror att jorden är rund.

Att 50 elever skulle kunna befinna sig på samma sida i samma bok bara för att de råkar vara födda samma kalenderår är inte rimligt. I stället vill jag använda gemensamma upplevelser, filmer eller  teater vi ser, böcker vi läser och experiment vi utför tillsammans som grund för min undervisning. Med den gemensamma upplevelsen  som bas utforskar vi sedan ämnesområdet tillsammans. Målen är de samma för alla elever men den väg de ska nå målet på kommer att variera mycket. Det är i detta genrepedagogikens cirkelmodell är så genial. Vi arbetar tillsammans mot samma mål men alla använder de stödstrukturer de behöver.

Jag föredrar att titta på den verkliga kartan när jag planerar. Den som visar läroplanens mål och var mina elever befinner sig i sin kunskapsutveckling, alltså det de har presterat tidigare, deras svagheter, så klart – men framförallt deras styrkor! Det är deras styrkor som ska bära dem i i livet inte hur väl de lyckas kompensera sina brister!  Svagheterna ska de givetvis vara medvetna om och veta vilka stödstrukturer de ska använda för att nå målet. MEN de ska inte definieras av sina svagheter! När någon frågar dem om 20 år ska de inte svara ”jag var dålig på stavning” när någon frågar hur de haft det i skolan. De ska svara ”jag var bra på att hitta på berättelser och att redigera dem i efterhand”.

Anledningen till att jag inte vill se på mina elever och läroplanen med en läroboks ögon är att då är verkligheten – mitt landskap – redan tolkat, det innehåller någon annans värderingar, någon har lagt på ett eller flera  filter, tagit bort andra och det förvanskar min syn. Om jag tänker efter är det nog inte ett landskap jag rör mig i utan ett kraftfält – kanske ett magnetiskt. Om jag kan isolera läroplanen och den kunskap jag har om eleverna så framträder ett mönster, en väg att följa – individuell för varje elev, men som alla leder till målet.

magnet0873

bild från https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/57/Magnet0873.png

Så nej, jag har rör mig inte utan karta bara för att jag väljer bort läromedel, jag rör mig i ett dynamiskt kraftfält där det hela tiden gäller att hålla ögonen på vägen. Min uppgift som lärare är att vara helikopter och se till att eleverna rör sig i rätt riktning. Elevernas uppgift är att ha ögonen på målet och röra sig ditåt med min och kamraternas hjälp samt med de stödstrukturer som fungerar för dem. På så sätt bygger jag självsäkra, ödmjuka, målinriktade, hjälpsamma unga framtida vuxna.


Lämna en kommentar

Framgång ska lyftas!

Jag gillar att arbeta med framgångsfaktorer. Eleverna får ofta veta vad de har gjort som har lyckats och att de ska göra mer av det. Jag gillar att göra detsamma med lärarkandidater och till och med med mig själv. Det är ju väldigt ”osvenskt” – i alla fall sägs det så – att berömma sig själv. Jag skulle vilja att det blir mer ”svenskt” att få tala om vad vi lyckas med utan att få höra ”att eget beröm luktar illa”. Det är nämligen belagt att vår hjärna fungerar så att den vill göra mer av det som fungerar. Enkelt, inte sant?

Idag har jag gjort något som jag vill göra mer av. Jag har en elev med stora svårigheter. Det är svårigheter av neuropsykiatrisk art som hindrar hen att lära sig, att göra saker en gång till för att det ska bli bättre, att hålla ut, bryta ner eller att stanna vid en uppgift en längre tid med mera.

Tidigare hade eleven först arbetat med Creaza med bilder för att hitta på sin berättelse och sedan skrivit följande text:

Zara pelle har röd tröja zara pelle har blåa byxor zara pelle har gröna strumpor zara peller har har bruna skor. Efter skolan skulle Pelle ha en tjejkompis med sig hem. På vägen hem trillade Pelle och slog sitt huvud på cykelvägen. Zara ringde 112 och ambulansen kom och hämtade honom.
Han fick åka till Sjukhuset. Han fick vara hemma några dagar och sen fick han gå till skolan igen.

Elevens text var klar. Slut. Inte jobba med den mer. Finito. Men idag öppnade sig ett fönster. Jag var ensam med eleven och jag kunde helt fokusera på elevens behov. Med lock och pock, humor, utmaningar, lek och allvar kunde jag få eleven att faktiskt utveckla och rätta sin text. Resultatet lät inte vänta på sig:

   Zara och Pelle har röd tröja. Zara  och Pelle har blåa byxor. Zara och Pelle  har gröna  strumpor. Zara och Pelle har har bruna  skor. Efter skolan skulle Pelle ha en tjejkompis med sig hem. På vägen hem åkte han på en skateboard och då trillade Pelle och slog sitt huvud på cykelvägen. Det kom blod och han fick hjärnskakning. Pelle blev ledsen.  När Zara ringde 112  fick hon berätta vad som har hänt och ambulansen kom snabbt och hämtade honom. Han fick åka till Sjukhuset.  Doktorn sa till Pelle att han ska sy sitt huvud. Doktorn ringde Pelles mamma och pappa dom kom och tittade på Pelles huvud doktorn sa att han fick inte gå till skolan på några dagar.Han fick vara hemma några dagar och sen fick han gå till skolan igen.

Att låta varje elev utvecklas efter sin fulla potential ligger i vårt uppdrag. Det är svårt. Olika svårt. Ibland oerhört svårt. Men det går om vi försöker. Vi måste skapa tillfällen för det. En utmaning. Ett lärtillfälle. Och glädjen som kommer när vi lyckas – den är helt oslagbar!

Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.

Lgr 11 s 10


Lämna en kommentar

10 000 timmar, grit, resilience, ansträngning och uthållighet

En diskussionsträd om ansträngning flög förbi i mitt flöde och fastnade. Sedan hittade jag inte tillbaks till den tråkigt nog, men jag skriver ner här hur jag brukar göra. Vi har matats med en massa myter under min tid som lärare. Läs med ditt barn en kvart om dagen så ökar barnets läsförmåga, sjung med ditt barn, rimma med ditt barn, det krävs 10 000 timmar för att bli expert…. Vi vet idag att detta är just myter. MEN vi vet också att ansträngning och uthållighet är två viktiga framgångsfaktorer. Att inte ge upp vid minsta motstånd, att våga sig på sådant som man egentligen inte vågar, att ta hjälp om man tar sig vatten över huvudet ger bättre framtidsutsikter  än att lämna och ge upp. Jag har använt de 10 000 timmarna för att prata med eleverna. De har oftast hört det och kan förstå att det tar lång tid för att bli expert.

10000

Jag gjorde ett diagram för att visa hur lång tid det tar att bli expert OM det nu skulle krävas 10 000 timmar. Det behöver inte kommenteras. Det talar för sig själv. Så fortsätt jobba hårt för

hard-work-beats-talent

(bild från http://staticblog.virtualvocations.com/2014/06/Hard-work-beats-talent.jpg)


Lämna en kommentar

Skolforum 2016

 

 

Idag har jag hållit i två workshops på Skolforum i Stockholm. Spännande och intressanta möten med nyfikna och vetgiriga pedagoger. Och ett härligt möte med en före detta kollega, det gav dagen en extra positiv push. Ni som av en eller annan anledning missade mig i dag, kom gärna i morgon då finns jag i Hands on Sciences monter. Och på onsdag finns jag i samma företags monter på SETT Syd i Malmö.

Här är mitt material från workshopen.

Rimord – set 1

Spelplanerna: rimord1och2

Instruktioner –rimord

Rimord – set 2

Spelplaner – rimord3och4

Instruktioner – rimord

Labyrinten

Instruktion – labyrint

Exempel

Robotdans

Instruktioner – robotdans

Exempel

Bråk

Spelplaner – tillverkas

Instruktioner – tillverkas

Appen Make a Dice

Versaler och gemener

Kort – versaler

Spelplan

Instruktioner – versalerogemener

Skillnad

Tallinje – tillverkas

Instruktion – tillverkas

Multiplikationstabellen

Tallinjen – tillverkas

Instruktion – tillverkas

Allt material på sidan är licensierat enligt

 Creative Commons-licens
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell Licens.


1 kommentar

Elevlett föräldramöte

I onsdags hade vi föräldramöte. Föräldramöten är ett bekymmer på vår skola. Vi får inte föräldrarna till skolan heter det. Jag backade bandet och funderade på hur jag skulle kunna göra föräldramötet angeläget, meningsfullt och begripligt för både elever och föräldrar. För några år sedan hade vi ett föräldramöte som engagerade (läs mer här http://pedagogsajten.familjenhelsingborg.se/howto-engagerande-foraldramoten/ När vi utvärderade det mötet föddes idéen om att gå steget längre – att låta eleverna leda hela mötet. Och med förstående kollegor som litade på mitt omdöme kunde jag köra.

Jag hittar stöd på flera ställen i läroplanen, ja, redan i kapitel 1 kan vi läsa:

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare…

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

Denna gång valde jag innehåll och gjorde grupper som eleverna skulle arbeta i. Arbetet har tagit alla svenska och SO-lektioner i en hel vecka. Man kan ju undra om det var värt all tiden?

Jag skapade följande ämnen som skulle förberedas:

  1. Presentation av lärarna
  2. Lärande
  3. SO
  4. Klassråd
  5. NO
  6. Läsning
  7. Matematik
  8. Rast
  9. Olweus
  10. Engelska
  11. Klassvärdar
  12. Idrott
  13. Bild
  14. Musik
  15. Slöjd
  16. Robinsons resa
  17. Födelsedagar
  18. Boka utvecklingssamtal
  19. Elevledda utvecklingssamtal

Eleverna hade två uppgifter: Skriva manus och göra bilder till presentationen. Jag gjorde en google-presentation som vi alla delade men det fungerade inte. Plötsligt hade någon raderat 20 sidor… inte så lyckat. Gör om och gör rätt. Eleverna fick nya direktiv – skriva manus och hitta bilder, text mm. Sedan fick en grupp i taget komma till mig så lade vi in det tillsammans. Eleverna var kreativa. Vi lärare intervjuades inför presentationen, iPadsen togs fram och eleverna fotograferade på lektioner, läroböcker, lärare som inte kunde komma, arbeten som var klara. Det märktes fort att det ar en meningsfull uppgift. Eleverna var snabbt onåbara för mig och helt fokuserade på vad de skulle säga. Får vi titta i NO-boken? Vad ska vi säga om musik? Kan vi titta på veckans mål? Ja visst – bara kör. Här och där fick jag bryta in och stötta samarbetet men på det hela taget räckte det.

Eleverna repeterade på scen med mig och med andra lärare, så när det var dags för mötet hade jag inte ens hört alla presentationer. Det är jag glad för! Vi lärare pratade om lärande och läsning men resten var elevernas.

Det kom minst 44 vuxna och ca 38 elever (av 44 möjliga) vilken måste betraktas som en succé. Fikat var framdukat och eleverna började. Första paret ut och en elev som varit i Sverige mindre än ett år överraskade både oss pedagoger och sina föräldrar genom att göra en fantastisk presentation. Vägledd och hjälpt av en klasskamrat som både gjorde sin del OCH hjälpte till. De elever som inte kunde komma på mötet hade ändå arbetat fram manus och hade sina namn på ett ämne. Några blev på så sätt lämnade ensamma på scen men då kom genast en kamrat och stod bredvid. Det var fantastiskt att se och höra dem när de visade varann respekt och solidaritet.

Fika pålystes och samtidigt startade bokningen av utvecklingssamtal via simple sign up. Denna del hade en del rena fel inbyggda och de kan bara skyllas på mig själv som tur är. Fler skulle haft koll på ´hur man ska göra så hade det gått. Men ändå, 31 bokade samtal på samma gång är helt klart godkänt. Nu har vi bara 13 att ringa.

Nästa möte ska förberedas genom att klassrådet bestämmer vilka rubriker vi ska ha, vi ska ha fler som kan bokningssystemet och vi lärare ska kopplas bort ytterligare från det tekniska. Det kan finnas elever som hellre sköter ljud, ljus och fika än står på scen till exempel. Vi märker att eleverna som presenterade ett ämne har mer koll på det nu och är mer intresserade. Det öppnar nya möjligheter!

Nu är det långt till nästa gång men jag längtar redan efter vilka överraskningar eleverna ska bjuda på då!