Att lära för livet

Education is the most powerful way to change the world – Nelson Mandela


Lämna en kommentar

Utforskande språkutveckling

Terminen är ny. Det är nya kollegor på skolan, nya och gamla elever. Rutiner sätts. Arbetssätt ska tränas in och hela tiden ska språkutvecklingen vara i fokus. På vår skola använder vi lärmodulen Från vardagsspråk till ämnesspråk. Första träffen var igår och vi skulle ha läst första texten. Jag som i många år arbetat med genrepedagogik på olika sätt i matematik fick nya tankar av läsningen på hur jag skulle kunna arbeta. Framförallt var det följande citat som satte igång min hjärna

”Hur skulle du kunna förklara detta för din lillebror?”, ”Hur skulle du kunna beskriva detta såsom en expert skulle göra?”

– del 1 från Nygård Larsson, 2011

Vi använder mycket så kallade flippar i vår planering. Eleverna får tillgång till kommande veckas planering på helgen (helst på fredagen, men det är inte alltid vi hinner eller orkar det).Planeringen är grunden för allt vårt arbete under veckan. I planeringen finns filmer till allt innehåll. På måndag morgon har alla elever i vår klass (en årskurs 4) till uppgift att välja ett mål de vill fokusera på extra under veckan och titta på de filmer de hinner eller är intresserade av. Ibland kan de få i läxa att visa någon film hemma.

Skärmavbild 2018-09-06 kl. 19.21.41

Tanken som väcktes igår var att eleverna själva ska göra flippar, fast det blir mer som redovisningar. Min tanke var att de på så sätt skulle tvingas använda ett mer specifikt matematiskt språk och kunna dela med sig av sina kunskaper till andra elever i vårt avlånga land och på så sätt få en verklig mottagare. Jag kastar mig ofta ut i nya projekt – på gott ont. Denna gång visade det sig redan innan filmerna är klara vara en klar vinst.

Eleverna fick 4 olika områden och delades in i 4 grupper.

  1. Subtraktionsupställning utan lån – att förklara för yngre elever/syskon
  2. Subtraktionsuppställning med lån – att förklara för äldre elever/syskon
  3. Begreppen multiplikation, faktor och produkt
  4. Begreppen division, täljare, nämnare och kvot

Arbetsgången var att

  1. titta på flera filmer som presenterar innehållet
  2. samla ord som vi behöver i filmen
  3. planera filmen
  4. öva
  5. filma

img_2289.jpg

Flera grupper hann så långt att de började öva redan på första passet. Jag hade fått i uppgift att föra dubbellogg under lektionen men det r jag usel på. Däremot är jag bra på att ta bilder, instagramma och blogga. Så på det sättet reflekterar jag nu.

Reflektioner efter första lektionen:

Eleverna visste omedelbart vad som krävdes av dem för att göra flippa. Det berättar för mig att de sett de flippar vi använder och väl förtegna med formatet.

Eleverna tittade mera kritiskt på flipparna när de skulle göra en egen. En av filmerna påstod att term gånger term är lika med produkt.

img_2294.jpg

Eleverna fick tänka efter vilka tal de skulle använda för att visa subtraktion utan respektive med lån. Här vänder vi på resonemanget på ett väldigt intressant sätt. När diskuterar vi vilka tal som ska användas? Vi lärare väljer uppgifterna – eleverna räknar. Jag tänker ta med mig denna tanke och be eleverna välja ut tal i framtiden till prov och redovisningsuppgifter, till våra exit tickets och annat. Vilka tal ska vi använda för att visa denna färdighet? Superspännade fråga.

 

Så – jag har vunnit redan på att testa en ny idé – innan filmerna ens är klara. Att utforska tillsammans med eleverna är det viktigaste och lärorikaste jag kan göra i min praktik.

Annonser


Lämna en kommentar

Att utveckla undervisningen inifrån

Vi är mitt i ett tufft utvecklingsarbete. För tufft är det. Vi ingår i Samverkan för bästa skola. En höjd kvalitet på undervisningen och högre måluppfyllelse är slutmålet. Just nu fokuserar vi på att nå samsyn kring formativt förhållningssätt, BFL, formativ undervisning, formativ bedömning eller vad vi nu ska kalla det. Det är problematiserade begrepp allihopa och det är ivriga diskussioner som leds av våra coacher från Skolcoacherna. Diskussionerna varvas med individuella mål och reflektion kring vår egen vardagspraktik.

Mitt individuella mål är att öka elevaktiviteten under mina lektioner. Vi vet att aktiva elever lär sig mer. Ganska logiskt egentligen. Hur ofta säger vi att eleverna ska vänta på sin tur, lyssna, eller bara vänta? Ja, det måste de också lära sig. MEN – det vi tränar på blir vi bättre på. Så sagt och gjort. Jag började titta på vad eleverna gör under en dag och vad de skulle kunna göra mera aktivt för att lärandet ska öka. Eleverna jag undervisar går i årskurs 3 och jag kom in i klassens arbete efter höstlovet. De har arbetat mycket målmedvetet med verktygen läsa, skriva och räkna i klassen. En av de saker de haft är att ha gemensam läsning med efterarbete i grupper med stöd av läsfixarna. Jag valde att bygga vidare på denna struktur men för att öka elevaktiviteten får eleverna nu läsa i par.  Jag läste på om lär-par och gav metoden namnet läs-par. Temat har jag kallat läsmagi och det kan du läsa mer om på 4U:s blogg.

4U

Vad har det då lett till – en vecka in i arbetet? Jo, eleverna är trötta, mycket trötta. Arbetet har gått till så att 20 minuter avsätts till växelvis läsning i den bok paret valt tillsammans. Eleverna har frågor med sig in i läsningen som ska besvaras skriftligt efteråt i vår lärportal. Den elev som lyssnar ska dessutom samla ord som hen reagerar på, knasiga, svåra, tråkiga eller nya. Alla elever skriver efter läsningen, men med olika stöttning. Jag har nått två delmål – att förflytta ansträngningen från mig till eleverna samt att lägga grunden för att de söker hjälp hos varandra i första i hand. Mitt jobb är att organisera för lärande och att finnas till hands men det är eleverna som ska göra jobbet!

IMG_0222IMG_0220IMG_0885

 


Lämna en kommentar

Lösningsfokus på lärarbristen

Lärarbristen börjar slå till vittnar medier, fackförbund och kollegor i hela landet om. På vår skola är den inte akut. Än. Det vi märker är en större rörlighet på arbetsmarknaden, lärare slutar och börjar även mitt under terminer och att det blir ett gap mellan att de lärare som väljer ny arbetsplats slutar och de som söker till oss börjar.

Detta ställer nya krav på vår organisation och vårt arbetssätt. Vi ska fortfarande trygga att eleverna mår bra och lär sig i skolan. Vi planerar nu en modell som vi ska testa resten av terminen och utvärdera i januari.

Förutsättningarna är att två klasser bland de yngre eleverna saknar klasslärare under fem veckor. Utsikterna att kunna månadsanställa två heltidsvikarier är mycket små.

Vi lägger ett pussel. Med fokus på trygghet och lärande.

1024px-puzzle_krypt-2

Bild från Wikipedia

IKT-pedagogen (jag) som fram till lovet arbetat heltid med det uppdraget, har nu i uppdrag att undervisa eleverna i de båda klasserna 50% av min tid. Resten av tiden ska användas till att planera, samordna och handleda de som ska undervisa i klassen samt mentorsansvar för eleverna, samt en del IKT. Jag är behörig i alla de ämnen eleverna har. Ansvaret för att genomföra de planerade lektionerna kommer att gå runt på en fritidspedagog, en speciallärare och de resurspersoner som finns i klassen. Alla känner redan eleverna. Genom att säkra upp de elever som har större behov av anpassningar med var sin egen resursperson under denna tid hoppas vi kunna säkerställa att dessa elevers dagar blir bra och lärorika.

En annan åtgärd är att bygga starka strukturer som ramar in dagarna och lektionerna. Alla dagar börjar och slutar på samma sätt, alla lektioner likaså. Arbetsuppgifterna ser liknande ut och har samma struktur. Bara innehållet ändras. Detta gynnar också de elever med extra anpassningar. Alla uppgifter ska ha hög stöttning, enligt principen prepair – inte repair. Eleverna är redan vana vid många strukturer och rutiner och dessa har vi varit noga med att dokumentera så att den kunskapen kan föras vidare.

Följ gärna vårt arbete här – just nu planerar vi för fullt!

Här är den mall som jag tänker använda för planering av lektioner som någon annan ska genomföra.

planering

 

 

 


Lämna en kommentar

UR-programmen är här!

Nu kan ni se UR-programmen som vi spelade in under tre intensiva dagar för ett år sedan. Tre dagars filmande gör att jag inte hade ett enda minne av vad jag hade sagt eller gjort. Jag nöjd med vad UR valt att klippa ihop, de har förstått min grundtanke.

Eleverna har sett programmet och häpnat över hur de växt på ett år.

Se gärna hela serien ”Från vardagssnack till skolspråk” och låt er inspireras av hur duktiga pedagoger och hur mycket språkutvecklande undervisning kan vara!

Här kan ni se det långa programmet: Från vardagssnack till skolspråk – att se mönster och strukturer

Här är länken till reportaget om oss på Dalhemsskolan: Språket i ämnet del 4


2 kommentarer

Utan karta?

Ny termin börjar i morgon. Jag fortsätter vara vikarie i årskurs 4 och undervisa i ämnen som jag är ovan vid. Man kan tycka att jag skulle behöva stöd av läroböckerna då, men efter att ha försökt en hel termin kan jag återigen konstatera att läroböcker begränsar mig, hämmar min kreativitet som lärare och hindrar mig från att se den verkliga kartbilden – den som rör sig i landskapet mellan eleverna och läroplanen. Tänk om den som skrev läroboken fortfarande tror att jorden är platt? Kommer jag att märka det? Min pedagogiska blick blir oskarp och jag missar nyanser och tolkningar för att jag tror att jorden är rund.

Att 50 elever skulle kunna befinna sig på samma sida i samma bok bara för att de råkar vara födda samma kalenderår är inte rimligt. I stället vill jag använda gemensamma upplevelser, filmer eller  teater vi ser, böcker vi läser och experiment vi utför tillsammans som grund för min undervisning. Med den gemensamma upplevelsen  som bas utforskar vi sedan ämnesområdet tillsammans. Målen är de samma för alla elever men den väg de ska nå målet på kommer att variera mycket. Det är i detta genrepedagogikens cirkelmodell är så genial. Vi arbetar tillsammans mot samma mål men alla använder de stödstrukturer de behöver.

Jag föredrar att titta på den verkliga kartan när jag planerar. Den som visar läroplanens mål och var mina elever befinner sig i sin kunskapsutveckling, alltså det de har presterat tidigare, deras svagheter, så klart – men framförallt deras styrkor! Det är deras styrkor som ska bära dem i i livet inte hur väl de lyckas kompensera sina brister!  Svagheterna ska de givetvis vara medvetna om och veta vilka stödstrukturer de ska använda för att nå målet. MEN de ska inte definieras av sina svagheter! När någon frågar dem om 20 år ska de inte svara ”jag var dålig på stavning” när någon frågar hur de haft det i skolan. De ska svara ”jag var bra på att hitta på berättelser och att redigera dem i efterhand”.

Anledningen till att jag inte vill se på mina elever och läroplanen med en läroboks ögon är att då är verkligheten – mitt landskap – redan tolkat, det innehåller någon annans värderingar, någon har lagt på ett eller flera  filter, tagit bort andra och det förvanskar min syn. Om jag tänker efter är det nog inte ett landskap jag rör mig i utan ett kraftfält – kanske ett magnetiskt. Om jag kan isolera läroplanen och den kunskap jag har om eleverna så framträder ett mönster, en väg att följa – individuell för varje elev, men som alla leder till målet.

magnet0873

bild från https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/57/Magnet0873.png

Så nej, jag har rör mig inte utan karta bara för att jag väljer bort läromedel, jag rör mig i ett dynamiskt kraftfält där det hela tiden gäller att hålla ögonen på vägen. Min uppgift som lärare är att vara helikopter och se till att eleverna rör sig i rätt riktning. Elevernas uppgift är att ha ögonen på målet och röra sig ditåt med min och kamraternas hjälp samt med de stödstrukturer som fungerar för dem. På så sätt bygger jag självsäkra, ödmjuka, målinriktade, hjälpsamma unga framtida vuxna.


Lämna en kommentar

Framgång ska lyftas!

Jag gillar att arbeta med framgångsfaktorer. Eleverna får ofta veta vad de har gjort som har lyckats och att de ska göra mer av det. Jag gillar att göra detsamma med lärarkandidater och till och med med mig själv. Det är ju väldigt ”osvenskt” – i alla fall sägs det så – att berömma sig själv. Jag skulle vilja att det blir mer ”svenskt” att få tala om vad vi lyckas med utan att få höra ”att eget beröm luktar illa”. Det är nämligen belagt att vår hjärna fungerar så att den vill göra mer av det som fungerar. Enkelt, inte sant?

Idag har jag gjort något som jag vill göra mer av. Jag har en elev med stora svårigheter. Det är svårigheter av neuropsykiatrisk art som hindrar hen att lära sig, att göra saker en gång till för att det ska bli bättre, att hålla ut, bryta ner eller att stanna vid en uppgift en längre tid med mera.

Tidigare hade eleven först arbetat med Creaza med bilder för att hitta på sin berättelse och sedan skrivit följande text:

Zara pelle har röd tröja zara pelle har blåa byxor zara pelle har gröna strumpor zara peller har har bruna skor. Efter skolan skulle Pelle ha en tjejkompis med sig hem. På vägen hem trillade Pelle och slog sitt huvud på cykelvägen. Zara ringde 112 och ambulansen kom och hämtade honom.
Han fick åka till Sjukhuset. Han fick vara hemma några dagar och sen fick han gå till skolan igen.

Elevens text var klar. Slut. Inte jobba med den mer. Finito. Men idag öppnade sig ett fönster. Jag var ensam med eleven och jag kunde helt fokusera på elevens behov. Med lock och pock, humor, utmaningar, lek och allvar kunde jag få eleven att faktiskt utveckla och rätta sin text. Resultatet lät inte vänta på sig:

   Zara och Pelle har röd tröja. Zara  och Pelle har blåa byxor. Zara och Pelle  har gröna  strumpor. Zara och Pelle har har bruna  skor. Efter skolan skulle Pelle ha en tjejkompis med sig hem. På vägen hem åkte han på en skateboard och då trillade Pelle och slog sitt huvud på cykelvägen. Det kom blod och han fick hjärnskakning. Pelle blev ledsen.  När Zara ringde 112  fick hon berätta vad som har hänt och ambulansen kom snabbt och hämtade honom. Han fick åka till Sjukhuset.  Doktorn sa till Pelle att han ska sy sitt huvud. Doktorn ringde Pelles mamma och pappa dom kom och tittade på Pelles huvud doktorn sa att han fick inte gå till skolan på några dagar.Han fick vara hemma några dagar och sen fick han gå till skolan igen.

Att låta varje elev utvecklas efter sin fulla potential ligger i vårt uppdrag. Det är svårt. Olika svårt. Ibland oerhört svårt. Men det går om vi försöker. Vi måste skapa tillfällen för det. En utmaning. Ett lärtillfälle. Och glädjen som kommer när vi lyckas – den är helt oslagbar!

Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.

Lgr 11 s 10


Lämna en kommentar

10 000 timmar, grit, resilience, ansträngning och uthållighet

En diskussionsträd om ansträngning flög förbi i mitt flöde och fastnade. Sedan hittade jag inte tillbaks till den tråkigt nog, men jag skriver ner här hur jag brukar göra. Vi har matats med en massa myter under min tid som lärare. Läs med ditt barn en kvart om dagen så ökar barnets läsförmåga, sjung med ditt barn, rimma med ditt barn, det krävs 10 000 timmar för att bli expert…. Vi vet idag att detta är just myter. MEN vi vet också att ansträngning och uthållighet är två viktiga framgångsfaktorer. Att inte ge upp vid minsta motstånd, att våga sig på sådant som man egentligen inte vågar, att ta hjälp om man tar sig vatten över huvudet ger bättre framtidsutsikter  än att lämna och ge upp. Jag har använt de 10 000 timmarna för att prata med eleverna. De har oftast hört det och kan förstå att det tar lång tid för att bli expert.

10000

Jag gjorde ett diagram för att visa hur lång tid det tar att bli expert OM det nu skulle krävas 10 000 timmar. Det behöver inte kommenteras. Det talar för sig själv. Så fortsätt jobba hårt för

hard-work-beats-talent

(bild från http://staticblog.virtualvocations.com/2014/06/Hard-work-beats-talent.jpg)