Att lära för livet

Education is the most powerful way to change the world – Nelson Mandela


Lämna en kommentar

Framgång ska lyftas!

Jag gillar att arbeta med framgångsfaktorer. Eleverna får ofta veta vad de har gjort som har lyckats och att de ska göra mer av det. Jag gillar att göra detsamma med lärarkandidater och till och med med mig själv. Det är ju väldigt ”osvenskt” – i alla fall sägs det så – att berömma sig själv. Jag skulle vilja att det blir mer ”svenskt” att få tala om vad vi lyckas med utan att få höra ”att eget beröm luktar illa”. Det är nämligen belagt att vår hjärna fungerar så att den vill göra mer av det som fungerar. Enkelt, inte sant?

Idag har jag gjort något som jag vill göra mer av. Jag har en elev med stora svårigheter. Det är svårigheter av neuropsykiatrisk art som hindrar hen att lära sig, att göra saker en gång till för att det ska bli bättre, att hålla ut, bryta ner eller att stanna vid en uppgift en längre tid med mera.

Tidigare hade eleven först arbetat med Creaza med bilder för att hitta på sin berättelse och sedan skrivit följande text:

Zara pelle har röd tröja zara pelle har blåa byxor zara pelle har gröna strumpor zara peller har har bruna skor. Efter skolan skulle Pelle ha en tjejkompis med sig hem. På vägen hem trillade Pelle och slog sitt huvud på cykelvägen. Zara ringde 112 och ambulansen kom och hämtade honom.
Han fick åka till Sjukhuset. Han fick vara hemma några dagar och sen fick han gå till skolan igen.

Elevens text var klar. Slut. Inte jobba med den mer. Finito. Men idag öppnade sig ett fönster. Jag var ensam med eleven och jag kunde helt fokusera på elevens behov. Med lock och pock, humor, utmaningar, lek och allvar kunde jag få eleven att faktiskt utveckla och rätta sin text. Resultatet lät inte vänta på sig:

   Zara och Pelle har röd tröja. Zara  och Pelle har blåa byxor. Zara och Pelle  har gröna  strumpor. Zara och Pelle har har bruna  skor. Efter skolan skulle Pelle ha en tjejkompis med sig hem. På vägen hem åkte han på en skateboard och då trillade Pelle och slog sitt huvud på cykelvägen. Det kom blod och han fick hjärnskakning. Pelle blev ledsen.  När Zara ringde 112  fick hon berätta vad som har hänt och ambulansen kom snabbt och hämtade honom. Han fick åka till Sjukhuset.  Doktorn sa till Pelle att han ska sy sitt huvud. Doktorn ringde Pelles mamma och pappa dom kom och tittade på Pelles huvud doktorn sa att han fick inte gå till skolan på några dagar.Han fick vara hemma några dagar och sen fick han gå till skolan igen.

Att låta varje elev utvecklas efter sin fulla potential ligger i vårt uppdrag. Det är svårt. Olika svårt. Ibland oerhört svårt. Men det går om vi försöker. Vi måste skapa tillfällen för det. En utmaning. Ett lärtillfälle. Och glädjen som kommer när vi lyckas – den är helt oslagbar!

Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.

Lgr 11 s 10


Lämna en kommentar

Skolforum 2016

 

 

Idag har jag hållit i två workshops på Skolforum i Stockholm. Spännande och intressanta möten med nyfikna och vetgiriga pedagoger. Och ett härligt möte med en före detta kollega, det gav dagen en extra positiv push. Ni som av en eller annan anledning missade mig i dag, kom gärna i morgon då finns jag i Hands on Sciences monter. Och på onsdag finns jag i samma företags monter på SETT Syd i Malmö.

Här är mitt material från workshopen.

Rimord – set 1

Spelplanerna: rimord1och2

Instruktioner –rimord

Rimord – set 2

Spelplaner – rimord3och4

Instruktioner – rimord

Labyrinten

Instruktion – labyrint

Exempel

Robotdans

Instruktioner – robotdans

Exempel

Bråk

Spelplaner – tillverkas

Instruktioner – tillverkas

Appen Make a Dice

Versaler och gemener

Kort – versaler

Spelplan

Instruktioner – versalerogemener

Skillnad

Tallinje – tillverkas

Instruktion – tillverkas

Multiplikationstabellen

Tallinjen – tillverkas

Instruktion – tillverkas

Allt material på sidan är licensierat enligt

 Creative Commons-licens
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell Licens.


Lämna en kommentar

Bestående intryck från Stockholm 25/4

Två veckor efter resan bär jag med mig dessa intryck.

Vi for till Stockholm för att lära tillsammans med andra på två sätt – vi skulle besöka två olika skolor för att vidga våra vyer och få nya idéer. Tidiga flyget – Fakiren – från Ängelholm, alltså ringde klockan 5.00.

Våra besök började på Sätraskolan. På kort tid (ca 2 år) har Sätraskolan gått från att förlora elever till att bli en skola att längta till. Vi togs emot av IT-ansvarig och rektor. Vi serverades kaffe i studiehallen och fick chansen att samtala med elever om ett uppdrag elever på högstadiet kan få – som rådgivare. Rådgivarna fungerar som stöd till undervisande lärare genom att bland annat sköta registrering av närvaro. Spännande tankar föddes. Efter kaffe och elevpratstund fick vi en tydlig genomgång av det förändringsarbete som genomförts på skolan – förutsättningar, förändringar, krav, utmaningar, hinder, lösningar och så vidare. Många skratt, igenkännade, hjärtliga och gemensamma blev det.

Med taxi for vi vidare till Skapaskolan i Huddinge. På skolan fick vi hälsa på pedagoger, elever och specialpedagog samt rektor. Eleverna tog oss runt och visade alla lokaler. Vi var mest nyfikna på lärmiljöernas utfomning och de annorlunda klassrumsmiljöer skolan erbjuder. Det är långt ifrån de förutsättningar vi har men det var mycket nyttigt och utmanande för tanken att se och höra!

Vi har mycket att tänka på när vi utformar lärmiljöer! Här är en föreläsning med Peter Lippman som utmanar och informerar. Peter har varit med i arbetet att utforma lärmiljöerna på Skapaskolan.

Peter C Lippman, föreläsning på Studio Lärmiljö, en del av Framtidens lärande. from diu redaktion on Vimeo.

Ett möte övergick i ett annat då vi fick skjuts av specialpedagogen till #passet2016 och ännu flera nya intryck.

På #passet2016 träffas lärare i Stockholmsområdet regelbundet för att dela kunskaper, erfarenheter och idéer. Jag var rejält trött när jag kom och beslöt mig för att mest se det som ett socialt event där jag kunde träffa, krama och prata med mina twänner öga mot öga. Riktigt härligt! Jag tog med mig lite från föreläsningen om Internationel mindedness, men inser att jag får läsa mer om det senare. Däremot lyssnade jag med stor behållning på Glömstaskolans berättelse om hur de skapar sin lärmiljö. De arbetar med liknande tankar som Skapaskolan, men i kommunal regi – vilket gör att vi känner igen oss mer i förutsättningarna. Det är ett proffsigt gäng som jobbar ihop och deras genomtänkta och strukturerade idé fungerar i det lilla formatet de är i idag. Det blir otroligt spännande att följa dem när de i höst skalar upp 10 gånger i ett slag.

Trött, nöjd och full av intryck landade vi en stund i baren för att sammanfatta dagen innan jag stupade i säng.

 


Lämna en kommentar

#rEDScand i Göteborg

Om du är nyfiken på arrangemanget vill jag hänvisa till deras egen hemsida, jag kommer bara att redovisa mina tankar och upplevelser.

IMG_9035 (1)

På fredagen tog jag tåget direkt från jobbet till Göteborg. Fredagskvällen var helt privat och tillbringades med min son. Vi åt god middag och pratade mamma-prat. När sonen är 26 fyllda blir det inte så många tillfällen till egentid mellan oss så det var välkommet och mysigt. På lördag morgon träffade jag mina vänner från Stockholm till frukost. Vi hade bokat tillsammans, dels för att gå på research ED, men också för att träffas. Möten i cyberrymden är en sak, att sitta ner tillsammans och uppleva samma saker är en annan dimension och vi behöver båda. Vid frukost uppdaterade vi varann om resan – tåg som varit försenade och annat spännande samt diskuterades programmet för dagen. Vi är intresserade av olika saker och det har vi respekt för hos varann.

IMG_9026

Först gick jag och lyssnade på hur NRO (@hetNRO eller https://www.nro.nl/en/) som är den holländska motsvarigheten till vårt Skolforskningsinstitut. De försöker skapa gemensamma plattformar, mötesplatser och informationsflöden mellan politiken, forskningen och lärarna. Det är inte helt enkelt och vi som var där hade olika tankar om det efteråt. Jag tycker att det är bra att vi som lärare ska få tillgång till aktuell forskning på ett språk som vi förstår, i en form som vi har nytta av direkt på klassrumsgolvet. Min vän som haft anledning att tänka på detta under längre tid och som jobbar med frågan kom med för mig nya och viktiga invändningar. Varför inte använda multimodalitet i informationsdelning, varför ska delning ske på forskarnas villkor? Vi måste kunna gå in i partnerskap med forskare, skapa nya och mer innovativa, mer tillgängliga resultat. VI har olika bakgrund och måste mötas med respekt för varandra och varandras kontexter. #tillsammans med bibiehållen respekt – om det nu går!

IMG_9027

Philippa visade olika powerpoints i rasande tempo och pratade lika fort.Allt passade väldigt bra in med den bok jag läser nu, Helen Timperleys ”Det professionella lärandets inneboende kraft”. Tre saker stod ut, ting tar tid, hellre färre utvecklingsområden med högre kvalitet  och för att komma vidare måste vi sluta leta fler svar utan i stället ställa nya, smarta frågor.

IMG_9028

Pedro utmanar de vedertagna sanningar som vi bygger utbildning och skola på. Han är en engagerande och rolig talare. Humor och självdistans tillsammans med stor kunskap är alltid bra att lyssna på. Boken är köpt och ska läsas, på engelska för jag orkar inte vänta till i höst när den kommer på svenska. Vad är sant och vad har vi tagit för sant? En mycket aktuell och avgörande fråga för skolutveckling.

IMG_9029

Det fanns flera anledningar till att jag valde att gå på Anders Jönssons föredrag. Dels verkar han på den högskola där jag gick min lärarutbildning, Högskolan i Kristianstad, dels har hans namn ofta kommit upp i olika fortbildningssammanhang. Jag var helt enkelt nyfiken. Tyvärr blev jag lite besviken, jag vet inte om det var ämnet som var fel för mig eller något annat. En bidragande orsak var säkert att jag satt och småpratade med två kvinnor på engelska i väntan på att föredraget skulle börja. De kom från USA och Nya Zeeland. När Anders började tala gjorde han det på svenska. Det blev en konstig början. Nåväl, summa summarum blev att jag fick fler argument och mer kunskap kring att formativ bedömning inte bara är olika verktyg. Det är ett förhållningssätt och ett sätt att få syn på det göms i ”the Black Box”.

IMG_9030

Jeremy Hodgen började med att berätta olika saker om det brittiska skolsystemet som var intressanta och upplysande. Det är egentligen fyra olika skolsystem, skotska, engelska, walesiska och nordirländska. Han menade att matematikundervisningen förändrats mer eller mindre över en natt med National Numeracy Strategy. Alla lektioner i landet såg likadana ut överallt och blev mycket bättre genom en detaljerad nationell plan. Jag är mycket tveksam till standardiseringar överhuvudtaget så jag lyssnade mer och mer okoncentrerat. Tyvärr, för en del saker var säkert kloka och viktiga.

IMG_1340

Egentligen hade jag valt att lyssna till Per Kornhall under detta pass, men jag ångrade mig då jag kom i samspråk med Lisa i pausen. Jag lyssnade på Lisa på MADIF i januari och vår korta diskussion utgick ifrån det. Min analys av MADIF var ju att vi skulle behöva en annan slags mötesplats mellan forskare och lärare. Kanske researchED kan bli det. Potentialen finns. Nåväl, här talade Lisa om aktionsforskning som är ett mycket spännande område. Jag skulle mer än gärna delta i aktionsforskning, men jag måste hitta en forskare och ett område som vi kan jobba kring. Lisa har arbetat i flera år med lärare i Linköpings kommun och resultaten är att alla lär sig, både forskare och lärare – samt att det kommer eleverna till gagn. Läs mer om Lisas forskning på http://liu.se/uv/lararrummet/matematikprojektet?l=sv. Där finns även rapporterna att ladda hem.

Jag hade inte några direkt förväntningar på researchED eftersom jag inte varit på något liknande tidigare. Jag ser helt klart att det kan vara ett sätt att få skolfolk och forskare att mötas och ta del av varandras arbete. Jag fick nya skolutvecklningstankar med mig hem, jag fick träffa och prata klart med några av mina närmaste kollegor, öven om vi bor och verkar på olika håll i landet är det faktiskt så. Detta gjorde jag på min privata tid, för mina privata pengar. Det kan vi reflektera om tillsammans en annan gång.


Lämna en kommentar

Att organisera för lärande med digitala verktyg 1

När jag var på matematikbiennalen lyssnade jag på Kenneth Ruthven, University of Cambridge – Digital computational tools in school mathematics: ecological, epistemological and existential challenges. Ni kan läsa hela texten här

Det kändes inte superaktuellt, jag blev lite irriterad över att Kenneth menade att vi som brinner för IKT glömmer att berätta de små knepen för våra kollegor, så enkla saker som hur man delar ut digitala verktyg, samlar in dem, hanterar att elever går ut på sidor som inte är önskvärda mm. Men när jag tänker efter – det är så självklart för mig att hela lärmiljön ändras när jag tar in IKT i klassrummet, min lärarroll förändras, elevrollen förändras, tvåpartssamtalet blir ett trepartssamtal, det didaktiska kontraktet ändras, klassrummets väggar raseras…. Hur förbereder jag mina kollegor för detta? Möter jag deras oro och rädsla på ett respektfullt sätt eller min säkerhet i det digitala klassrummet blir i realiteten ett hinder mellan oss? Jag måste fundera på det så det kommer säkert ett blogginlägg med fler tankar kring detta.

Nu är jag mogen för att dela med mig av hur jag gör. Jag har arbetat med digitala verktyg i klassrummet sedan 1995 och har utvecklat en hel del användbara strategier. För det första måste jag ha koll på alla lösenord. Mina elever går på lågstadiet och har det tufft med att komma ihåg. Jag gör det enkelt för mig.

Till att börja med ger jag alla elever i årskurs 1 samma lösenord. Det har inte varit något problem hittills och om någon velat byta har de fått det. Eleverna har ofta nog med att komma ihåg sitt användarnamn. Samtidigt måste vi ju ha diskussionen kring att det vi gör i det fysiska rummet även gäller i den digitala världen. Vi tittar inte i någon annans låda eller väska, och därmed inte i någon drive eller epostlåda heller. Förutom detta gör jag en lista i excel med samtliga elevers inloggningsuppgifter. Denna använder jag sedan och kopplar till ett word-dokument så att alla elever får ut ett papper de kan ha hemma och ett som förvaras i skolan tills de är säkra på inloggningarna. Koppla till skrivare och klart.

mall inlogg.png

Eleverna måste få öva sig på att logga in. Så fort någon är igång får de hjälpa sina kamrater. Om jag ska introducera något helt nytt har jag erbjudit en mindre grupp (4 elever kanske) att vara inne på en rast och lära sig. De har i sin tur fått lära en kompis, som har fått lära en kompis och så vidare. Detta stärker elevernas självkänsla, ger dem möjlighet att direkt tillämpa det de lärt sig och är en ovärderlig chans att lyfta andra elever än de som vanligtvis visar framfötterna i klassrummet. Vi måste logga in ofta när vi väl börjat så att det blir en vana. Det räcker alltså inte att planera en enstaka lektion med digitala verktyg, det måste följas upp och repeteras, helst varje dag i början. Jag vill ju också att eleverna loggar in hemma och visar föräldrarna. För att få till stånd detta är det bra att lägga upp lockbeten. Filmer på elevernas draman, bilder på deras alster, läxor till föräldrarna, ja listan kan göras lång.

När eleverna är vana vid att logga in börjar vi utforska ett verktyg i taget. Vi har aldrig haft rena datalektioner, men det har alltid varit med i planeringen att eleverna ska lära sig mer om appen eller programmet vi använder. När det gäller kortkommandon eller smarta multigester på iPaden med mera är de inte säkra.

När jag planerar för att använda nya verktyg, appar, program eller webbtjänster lägger jag nästan alltid in ett utforskande pass innan själva uppgiften introduceras. Jag säger till eleverna att jag bara kan upptäcka en del av funktionerna eller göra en del av felen som kommer att uppkomma när vi väl kör igång, så målet för utforskandet är att göra så många fel vi bara kan och lära av dem.

Nästa steg är  väldigt slimmade, avskalade och tydliga uppgifter. Det är inte så mycket för elevernas skull som för min. Jag vill ju hinna med att hjälpa alla! Även här hjälper eleverna varandra. Det blir fort hög status på att hjälpa sina kamrater. Om vi arbetar var för sig eller i par är ganska oväsentligt, samtalet pågår i vilket fall hela tiden.

Nu hoppas jag att du fått med dig något som du kan använda dig av när du planerar för att använda digitala verktyg för lärande.


1 kommentar

Varför blogga?

Jag bloggar. Jag bloggar på flera olika ställen. Men varför? Vad är det som driver mig? Det tar ju tid och energi, och ärligt talat – är det någon som läser egentligen? Och är det viktigt? Ja, någonting händer ju eftersom bloggandet växer och antalet sidor skriven text på internet växer lavinartat varje dag. Dessutom vloggar fler och fler, eller youtubar. Jag har inte undersökt vad som driver andra, men jag har kommit fram till ett par viktiga saker för egen del:

  • Jag bloggar för att minnas. Mitt minne är ett såll och om jag skriver ”dagbok” på bloggen så kan jag gå tillbaka och se vad jag gjort och hur.
  • Jag bloggar för att sortera mina tankar. Eftersom jag vet att några läser måste texten ha en viss läsbarhet och därmed kan jag inte kasta ur mig ord hur som helst. Jag vill ju utvecklas som pedagog och då är reflektion ett mycket kraftfullt verktyg. Jag har valt att göra det på ett transparent sätt.
  • Jag bloggar för elevernas skull. Jag bloggar om vad vi ska göra eller har gjort och hur för att eleverna ska kunna gå tillbaks och minnas vad vi gjort. Elevers enskilda arbeten ligger i deras digitala IUP:er och de förekommer sällan på bloggen.  Bilder på elever i arbete, under process lägger jag ofta upp på instagram. Där kan eleverna och vårdnadshavarna följa arbetet under dagen. Det är ett snabbare medium.
  • Jag bloggar för klasslärarnas skull. Eftersom jag inte har egen klass just nu utan fungerar som resurs i årskurs 1-3 vill jag ju att klasslärarna ska veta vad vi gör och kunna använda det i arbetet under resten av veckan.
  • Jag bloggar för att dela med mig till andra pedagogoer. Det utvidgade kollegiet har blivit mitt närmaste kollegium på så sätt att samtalet pågår konstant i sociala medier. En chat, en tweet, ett blogginlägg, en delning i en facebookgrupp – mötesplatser som är viktiga för mig och där jag vill delta.

På följande bloggar kan du hitta texter av mig

  • https://ses1549.wordpress.com/
    Mina egna tankar, pedagogiska och etiska ställningstaganden, masterial, idéer, läst litteratur, föreläsningar med mera. Här ger jag mig själv fullständig frihet att dela vad jag vill och känner för.
  • http://lararavtryck.moobis.se/
    Första bloggsamarbetet som är vilande nu
  • http://skola365.com/
    365 blogginlägg, ett om dagen under 2016. Olika bloggare varje dag. Olika bilder av svensk skola.
  • http://pedagogskanenordvast.se/matte-och-sprak/
    En lärresurs om matermaik och språk i Pedagog Skåne Nordvästs regi
  • http://matematicum.moobis.se/
    Elvernas sida. Här skriver jag dagbok om det arbete jag gör med eleverna.
  • http://dalhemsiktgrupp.se/
    Här skriver jag om IKT-gruppernas arbete. IKT-grupperna är fyra forum för elever och personal att tillsammans utveckla IKT i skolan, förskoleklass och på fritidshemmet. Dokumentationen av gruppernas arbete är helt transparent som ett led i elevernas demokratiska träning.
  • Jag har även gästbloggat i Skolvårens adventskalender och Almedalsbladet.

Jag bloggar. Det är mitt sätt att  tänka och minnas.


Lämna en kommentar

Vad gör en IKT-pedagog hela dagarna?

Rent generellt har jag ingen aning om vad andra IKT-pedagoger gör hela dagarna, men jag vill gärna berätta om hur min dag idag såg ut. Tisdagar är jag inte låst av lektioner utan finns till hands för pedagoger och elever.

8.00-10.00 Planering och samordning av dagen, beställningar, uppdatera oss om läget, DNA-märkning av ny personals digitala verktyg, information om skrivare till ny personal.

10.00-11.00 IKT-grupp med 5-9. Läs om vårt arbete på http://dalhemsiktgrupp.se  Min IKT-kollega och jag ledde mötet tillsammans. Vi arbetade ihop för länge sedan och idag stod vi i klassrummet igen tillsammans. En härlig känsla när samspelet och övergångarna sitter. Jag är imponerad över våra fantastiska elever och vad de bidrar med, även om vi bara är i början av arbetet med grupperna.

IMG_1235.jpg

11.00-12.00 Tillsammans med bildläraren lade vi upp en plan och en arbetsgång för att göra digitala portfolios till eleverna i bildämnet. Bildlärarens idé, min kunskap om verktyg, momentordning, digital miljö och arbetssätt gav tillsammans en plan. Att tänka tillsammans med andra pedagoger är en krydda! Jag bokade in mig för att vara med på första lektionen som stöd och support. Det är mycket som kan gå fel med lösenord!

12.00-12.30 Lunch med kollegor. Andra dagar har jag oftast lunchrummet för mig själv så på tisdagarna brukar jag försöka luncha tillsammans med kollegorna.

12.20-13.00 Samtal kring digitala verktyg som kompensatoriska hjälpmedel med specialpedagog och IKT-kollega

13.00-14.30 Fakturahanatering i det nya ekonomisystemet. Nu var det min tur att lära. Skolassistenten visade och hade ett enormt tålamod med mig kring hur fakturahantering går till! Det finns många anledningar att jag inte läste ekonomi. För det första är jag fullkomligt ointresserad av detta och därmed är det så mycket svårare att lära sig.

14.30-14.45 Stack in näsan på fritidshemmet och njöt en stund av att bara vara bland eleverna. Alla var fullt upptagna med att programmera bin att gå i labyrinter, så jag bara insöp engagemanget, samarbetet och samtalen innan jag gick vidare.

IMG_0699

14.45-16.00 Jag och pedagogerna i en mellanstadieklass utforskade tillsammans webbverktyget Creaza. Detta ligger i vår skolportal och ska användas för att göra en uppgift om vikingatiden. I verktyget finns olika serievärldar, med uppsättningar av bakgrunder, karaktärer, gestalter, djur mm som kan användas och varieras. Pedagogerna ville ha hjälp med hur verktyget fungerar, vilka möjligheter och begränsningar det har samt en vettig arbetsgång och planering för att få det att fungera. Återigen fick vi tänka tillsammans. Jag bokades in vid två lektionstillfällen. Första gången håller jag en introduktion för eleverna och ser till att alla kommer igång. Målet med första tillfället är att alla ska utforska och undersöka själva verktyget. Det finns inga krav att förvärva eller visa ämneskunskaper vid detta tillfälle. Vid nästa tillfälle tar pedagogerna över och ger eleverna en ny uppgift, en som kräver ämneskunskaper. Jag finns med för att hjälpa till med lösenord, tekniska detaljer, delning med mera. När vi ändå hade almanackorna uppe bokade vi in ett matte- och engelsk-pass med LEGO Story Starter. Klassen har tillgång till eget LEGO  och jag hjälper mer än gärna till att få igång detta. Matematikdeleln handlar om att sortera och kategorisera. Alla växter, alla djur, allt som har med mat att göra och så vidare ska i samma fack. När sorteringen är klar får eleverna en uppgift i engelska ”My favorite place”. De ska bygga upp sin favoritplats med LEGO. Nästa steg är att fotografera bygget och prata in ett ljudspår på svenska och ett på engelska om vad de byggt. Till detta använder vi appen BookCreator. Båda dessa pass håller jag i och de andra lärarna är resurser och får på samma gång en fösta erfarenhet av att arbeta med LEGO som lärverktyg tillsammans med iPad.

16.00-16.30 förflyttar jag mig genom skolan tillbaks till mitt klassrum för att packa ihop. På vägen hamnar jag i flera korta möten. Vet du var det finns kopieringsunderlag med klockor? Hur gör vi med fredagarna i årskurs ett? Är det tillräckligt med personal i morgon (det är fortfarande många sjuka i influensa)? Hur gör vi med Apples återkallande av laddare?(http://macworld.idg.se/2.1038/1.649211/har-du-en-farlig-apple-laddare-kolla-nu-och-byt-ut-den-om-du-ar-drabbad)

Sedan cyklar jag hem. I ösregn. Men vad gör väl det när jag har världens bästa jobb?


Lämna en kommentar

Teach Meet om progammering

Igår hade vi ett nätverksmöte kring programmering för skolor i Helsingborgs stad. Först ut var Ringstorps förskola som visade en film om hur de arbetar med Constructa Bot (från TTS, köps hos Hands-on Science Science i Sverige). Roboten heter Hasse efter Hasse Andersson och har inspirerat barnen till att lära sig mer om former, stjärnor och så klart programmering.

IMG_0689

Mikaela var min side-kick för dagen och vi visade upp våra robotar, BeeBot, BlueBot, Dash och Dot (även de köps hos Hands-on Science) samt berättade om varför vi tycker att programmering redan på lågstadiet är viktigt.

Efter oss berättade en NO- och tekniklärare på högstadiet hur de arbetar med BlueBots och programmering i scratch på sin skola. Jag hade gärna gått om högstadiet bara för att få vara med under teknikundervisningen. Eleverna planerade och testade sina idéer. Bland annat hade de använt aluminiufolie för att bygga plattor de kunde trampa på. När de trampar händer olika saker. Så spännande.

Till sist visade en lärare frän mellan- och högstadiet hur de på den skolan arbetar med Arduino. Det är ett utvecklingskort som om jag har förstått det rätt kombinerar programmering med elektronik (även denna finns hos Hands-on Science). Arduino bygger på öppen källkod och det finns massor av sökträffar, både filmer och lektionsplaneringar.

Efter en ”swedish fika”som användes till att klämma och känna på robotar och utvecklingskort tog You++ vid och berättade om idéen bakom sin webbresurs och hur det fungerar. Det verkar oerhört spännande men kostar så klart en slant. Personligen känner jag inget behov av detta just nu, men det är bra att det finns Det är inte blockprogrammering som i Scratch utan är programmering i text, att knacka kod helt enkelt.

Vi fick en blänkare om vad som händer med styrdokumenten i vår. Förslagen kommer den siste mars och man vill ha in åsikter och synpunkter från så många som möjligt.

Till sist hade vi en diskussion kring digital kompetens, datalogiskt tänkande och programmering. Vad är vad? Måste detta arbete inbegripa datorer?


2 kommentarer

#MADIF10 konferensen

Oj, så mycket kunskap det finns inom matematikdidaktik! Jag är helt fullproppad! Förmågan att ta in finns inte längre och behovet av att sortera, kategorisera, kolla upp, följa upp trådar och tankar som väckts är stort. Som väl är står det bara en middag med en god vän på programmet ikväll och reflekterar och sorterar gör jag som vanligt när jag skriver här. Det är bästa sättet för mig att ordna mina tankar. Det är ett viktigt syfte med min blogg. Här kan du läsa om mina reflektion, de behöver inte alls ha med ämnet eller talaren att göra, men när jag lyssnar väcks tankar om min egen undervisning och hur det nya jag hör passar in i min bild av mig som pedagog.

Kenneth Ruthven, University of Cambridge – Digital computational tools in school mathematics: ecological, epistemological and existential challenges

Det kändes inte superaktuellt, jag blev lite irriterad över att Kenneth menade att vi som brinner för IKT glömmer att berätta de små knepen för våra kollegor, så enkla saker som hur man delar ut digitala verktyg, samlar in dem, hanterar att elever går ut på sidor som inte är önskvärda mm. Men när jag tänker efter – det är så självklart för mig att hela lärmiljön ändras när jag tar in IKT i klassrummet, min lärarroll förändras, elevrollen förändras, tvåpartssamtalet blir ett trepartssamtal, det didaktiska kontraktet ändras, klassrummets väggar raseras…. Hur förbereder jag mina kollegor för detta? Möter jag deras oro och rädsla på ett respektfullt sätt eller min säkerhet i det digitala klassrummet blir i realiteten ett hinder mellan oss? Jag måste fundera på det så det kommer säkert ett blogginlägg med fler tankar kring detta.

Kenneths slutsats landade mer i att allt ändras och nya situationer och utmaningar uppstår när IKT blir en integrerad del av lärmiljön som läraren inte har strategier att bemöta eller ta till vara. Lärarens pedagogiska verktygslåda måste uppgraderas till att omfatta det oväntade.

Lisa Björklund Boistrup & Inge HenningsenWhat can a re-analysis of PIAAC data tell us about adults and mathematics in working life?  [draft] (Discussant Anette Jahnke)

Lisa har tittat på vilka matematiska aktiviteter vuxna kunde identifiera i sina yrkesroller och hur ofta dessa företogs av respektive person. Många vuxna kände inte igen de matematiska aktiviteter som de faktiskt utförde, kvinnor såg generellt färre än män. Jag fick genast en idé till en skolfilm som skulle visa olika yrkesgrupper och vilka matematiska aktiviteter olika yrkesgrupper möter i sin vardag. Forskarna har inte bara räknat numerär aktiviteter som att räkna och räkna ut saker som matematiska aktiviteter utan även att läsa och förstå diagram och att lösa problem.

”Undervisningen i ämnet matematik ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om matematik och matematikens användning i vardagen och inom olika ämnesområden”
första syftet i kursplanen i matematik, läroplan för grundskolan 2011.

En sådan film hade fyllt ett viktigt tomrum för att kunna uppfylla syftet och motivera eleverna till både till mer målmedvetet arbete i matematikklassrummet men även till att informera och visa olika yrkesgrupper från olika delar av vårt samhälle, både i närområdet och sådana yrken de inte stöter på i sin vardag. En dröm hade ju varit att ha med den svenske astronauten Christer Fuglesang eller fotbollsproffset Zlatan Ibrahimovic och få dem att motivera eleverna till lite mer ansträngning.

Petra Svensson KällbergLearning mathematics: hope and despair [draft, rev 1] (Discussant Anette Bagger)

Petra har undersökt hur elever i årskurs 9 med tvåspråkig bakgrund i stället kan definieras till sin ”foreground” – det vill säga sina möjligheter, mål, drömmar, hinder, förhoppningar, farhågor med mera i förhållande till matematikundervisning. Hon kom fram till att hinder och farhågor, despair, ofta beror på något som ligger utanför eleven. Det kan vara stökiga klasskamrater, frånvaron av svensktalande elever i skolan, en lärare som inte lyssnar eller något annat de inte kan påverka. Deras hopp, hope, står till dem själva, de är beredda att arbeta hårt och målmedvetet och litar på sin förmåga. Denna kunskap ger oss i skolan en stor möjlighet, att skapa meningsfulla lärmöjligheter i skolan. Jag vill gärna också hellre bli definierad av min #foreground än min bakgrund och det bör jag göra med mina elever också. Alltså ska jag börja första skoldagen med att fråga ”Vart är du på väg?” i stället för ”Var kommer du ifrån?”

Korta presentationer

Lena HeikkaMathematics teachers’ communication about educational goals – a comparison between students’ beliefs, teachers’ descriptions and teaching [draft]

Lena har undersök hur mål kommuniceras i klassrummet. Hon har tittat på vad läraren säger, vad eleven säger och uppfattar samt vad som verkligen sker. Nu väcks verkligen min nyfikenhet. Jag hörde Lena berätta redan igår och hade hört mer än hon berättade eftersom det bara var en kort presentation. Det är så intressant att titta på sin egen praktik och jämföra med den bild man har av vad som sker. Jag brukar låta mina lärarstudenter försöka lista ut vad jag har för mål med mina lektioner för att utvärdera mig själv. Fler som provat?

Lena fick också kommentaren att lärarnas inte kände sig trygga i läroplanen. Hennes undersökning gjordes 2 år efter att Lgr11 infördes. Ny läroplan eller ej, det är inte ok att en tjänsteman säger att hen inte är trygg i styrdokumenten. Här måste nog hela lärarkåren ta sig en funderare på hur man förhåller sig det som uppdraget kräver. En socialsekreterare eller biståndshandläggare, bygglovsansvarig eller vem som helst annan i offentlig tjänst kan inte välja de delar man tycker passar i de ramregler och lagar som gäller. Varför ska lärare kunna göra det?

En annan mycket intressant kommentar Lena fick var att lärarna såg läroboken som läroplanens förkroppsligande. Vill gärna lämna det okommenterat eftersom det är självklart för mig att läroboskförfattare och förlag vill sälja och för att sälja måste man ha en produkt som kunden vill ha. Det är inte alltid samma sak som det som är bra för kunden.

Ewa Bergqvist, Frithjof Theens & Magnus Österholm Linguistic properties of PISA mathematics tasks in different languages [draft]

Spännande jämförelse mellan engelska, tyska och svenska. Det har betydelse för matematik hur språket vi använder är uppbyggt. Är det en aktiv eller passiv form när vi talar om att räkna eller beräknas? Är ordföljden rak eller omvänd? Om ordföljden är omvänd och verbet kommer sist i meningen – vad betyder det för min förståelse av matematikuppgiften? Forskarna har räknat ord per mening, bokstäver per ord och bokstäver per mening och kommit fram till att ett ord på sex bokstäver är ett kort ord på svenska men är ett långt ord på engelska. Tänkvärt. Diskussionen efteråt kom också att handla om de språk som inte innehåller några matematiska begrepp. Jag har haft elever som kommit från till exempel Nigeria där föräldrarna har talat ett lokalt språk som förstaspråk, haft alla officiella ord på engelska som var myndighetsspråk och sedan bor i Sverige och talar svenska på jobbet och med barnen. Språken är starkt segregerade och används i helt skilda sammanhang. Vilket språk är mina elevers modersmål? De har alltid talat svenska med sina föräldrar (som är föräldrarnas tredje språk), de kan inte mer än några ord på föräldrarnas modersmål och det är samma sak med engelskan. Hur tillgänglig blir en text i matteboken, SO eller NO för de elevenerna? Hur stöttar vi bäst eleverna? Det finns inga ord att översätta de centrala begreppen till på det lokala språket och de har inga relationer till varken det svenska eller engelska ordet. Här är jag övertygad om att mitt arbetssätt är en reell framgångsfaktor – vi upplever något, gör något, skapar något tillsammans och sätter sedan språk på det innan vi börjar räkna och manipulera med begreppet.

Cris Edmonds-Wathen, Ewa Bergqvist & Magnus Österholm Framework of linguistic properties to compare mathematics tasks in different languages  [draft]

Cris forskar tillsammans med Frithjof som hade förra presentationen. Mycket var likt om hur vi uttrycker saker på olika sätt i olika språk. Hur lång är du säger vi i Sverige. Jag är inte lång tänker kanske någon, jag är kort…. Personers längd heter height på engelska, som berg och höjd över hav. På svenska har vi lagt personerna ner och kallar det längd, som i en sträcka, ett avstånd. Intressant. Vissa språk har inbyggda stödstrukturer som i norskan, tal och telle, i engelskan equations och equilities. Jämför med svenskans tal och räkna, ekvationer och likheter.

Kaye Stacey, University of Melbourne – Researching the use of ICT to teach mathematics – the  case of mathematically able software

Kaye pratar om en 40 år gammal studie när miniräknaren blev tillräckligt billig för att bli var mans egendom. Ja, tänker jag – och det var säkert hennes intention – det är precis samma sak nu. Trots 40 år av teknik som alla har råd med har fortfarande nått ett stabilt läge utan allt gungar fortfarande. Hon är mycket inne på samma tankar som Kenneth var, att allt ändras när du tar in IKT i klassrummet. Förändringen påverkar på tre nivåer, läroplans- , ämnes- och uppgiftsnvå. Vi behöver också ha en tydligare målkommunikation med eleverna när vi tar in IKT i klassrummet. Kayes forskning visar att eleverna tror att vi ska lära oss om verktyget medan läraren vill undervisa matematik när de digitala verktygen gör entré. Detta gör att hela det didaktiska kontrakt som gällt tidigare måste omförhandlas. En av fördelarna med IKT i undervisningen är att vi kan visa flera representationer samtidigt. Detta blir dock rörigt och otydligt för eleverna och kan få effekten att de inte ser skogen för bara träd. Vi måste sålla.

Torulf Palm, Catarina Andersson, Erika Boström & Charlotta Vingsle A research program for studying the development and impact of formative assessment [draft] (Moderator Ewa Bergqvist)

Umeå Mathematics Education Research Centre (UMERC) verkar vara ett riktigt roligt ställe. Det forskas kring språk och kommunikation, formativ bedömning samt hur resonemang i matematik kan öka måluppfyllelsen. Torulf och hans kollegor presenterar formativ bedömning som att ta reda på vad eleverna behöver lära sig och anpassa undervisningen så att eleverna når målen. Det går inte att göra halvdant säger de utan man måste gå ”all in”. Det är en spännande tanke att kunna använda de formativa verktygen när man har det som värst och se vad som händer då. Målet för all formativ beddömning är att öka lärandet. Återigen får jag höra det jag själv ska prata om i morgon, det är lärandet – inte görandet som ska vara i centrum. Om görandet är huvudsaken kan vi inte fråga eleverna vad de har lärt sig i slutet av lektionen. Då måste vi fråga vad de gjort. Detta har jag implementerat hos föräldrarna. De ska fråga eleverna vad de lärt sig i skolan när de ses på kvällen. Aktiviteter och övningar ska stödja lärandet.

Christina Bauck Jensen – Ways of constructing competence. The cases of ”mathematics” and ” building and konstruktion” [draft, rev 1] (Discussant Johan Prytz)

Jag blev verkligen inspirerad av Christinas arbete igår. Och idag fick jag veta ännu mera. Hon har undersökt elever på byggprogrammet i Norge och hur deras identitet byggs upp under utbildningen. Hon följer en klass under ett år. Det är hög frånvaro och hög andel avhopp från linjen. Christina menar att det mest forskas på studieinriktade elevers lärande, både i Norge och internationellt och hon har haft svårt att hitta studier att referera till. Hon nämner dock en av mina absoluta favoritforskare Jo Boaler som tagit tanken om Growth Mindset vidare in i matteklassrummet och forskat på hur framgångsrika matteelevers strategier ser ut så att vi kan undervisa om dem. Christina följer sin klass både i verkstaden (16 lektioner i veckan) och på matematiklektionerna (5 timmar i veckan) Det hon ser är att samma innehåll förekommer i båda klassrummen men eleverna har olika utgångspunkter, självkänsla, identiteter och lärarna har olika ingångar för arbetet. I verkstaden ser sig eleverna som kompetenta och självständiga med hög problemlösningsförmåga och de får utmaningar och förtroenden av lärare. I matteklassrummet är eleverna vana att upprepa procedurer utan att förstå, läraren tror att de har svårt för matematik och delar upp t ex procenträkning i tre olika procedurer, en för att hitta helheten, en för att hitta delen och en för att hitta procenten. Alternativet för mig hade varit att visa dem på sambanden och undervisa om begreppet för att skapa förståelse. Dessutom talar inte lärarna med varandra så de kan arbeta praktiskt med skala en vecka och flera veckor senare räkna på det i boken. Det går ändå an, men i det värsta fallet räknar de först på något de inte förstår och gör det sedan praktiskt. Så mycket lärandeglädje som går förlorad. Elevernas identitet i verkstaden är framtida hantverkare som är duktiga med händerna och  i matteklassrummet elever som ska göra något för att läraren säger det. Tänk om de kunde få en enda stark identitet som problemlösande, tänkande duktiga hantverkare. Då hade mycket varit vunnit.

MADIF som helhet är bra, men för min smak lite väl forskarinriktat. Jag tror att det finns ett behov av forskning presenterad för lärare, utan så mycket fokus på metod, analys mm. I morgon ska jag prova den andra sidan på mattebiennalen, den tillämpade delen, och så ska vi se om jag tycker att den är tillräcklig eller jag skulle vilja ha något mera mittemellan. Jag är nyfiken och har frågat mig fram. Jag kan inte säga att jag är van i akademiska sammanhang men min sociala kompetens och nyfikenhet räckte länge. Jag tyckte det var mycket roligt att jag fick så mycket positiv feedback för att jag som lågstadielärare tagit mig tiad att åka hit, visat intresse i diskussioner och ställt frågor som är mycket jordnära och relaterar direkt till klassrummet. Det blir säkert fler MADIF-möten för mig, men säkert inte ett varje år.

 

 


Lämna en kommentar

Energi och samtal

Idag hade jag planerat för festligheter för att officiellt ”inviga”mitt klassrum. Verksamheten pågår ju varje dag, men jag ville på något sätt markera förvandlingen från ”vanligt” klassrum till matematik- och språkverkstad. Under skoldagen var eleverna inbjudna årskursvis. I morse funderade jag ett varv till på vad jag gett mig in på – 43 förskoleklasselever på samma gång i mitt 50 kvm stora rum? Hur skulle det gå? Var instruktionerna tillräckligt tydliga? Skulle det bli konflikter? Nåväl- det var ju alldeles försent att ångra sig så det var bara att köra. Jag mötte i dörren och hälsade välkomna utanför klassrummet.

”Välkomna hit. I detta rum arbetar vi alltid tillsammans för att lära oss mer matematik och svenska. När vi arbetar tillsammans är det viktigaste att vi lyssnar på varandra.”

Jag skickade in 5-6 elever i taget, så många som skulle arbeta tillsammans på varje station. Vi var gott om vuxna så de första 4 grupperna fick en pedagog med sig som kunde stötta upp starten och läsa instruktionerna. Vips var alla inne. Alla arbetade fokuserat med uppgifterna och var engagerade. Energin i rummet steg och ljudnivån med den. Men det var absolut arbetsro. En elev tyckte att hen inte var med i någon grupp. Men det löste sig på ett kick och plötsligt kunde vi vuxna fotografera och förbereda fikan. Alla elever fick en lussebulle, två pepparkakor och en mugg med smaksatt bubbelvatten. Vi tackade varandra, städade och ca 40 minuter efter ankomst gick 43 glada elever och flera glada vuxna tillbaks till sina vanliga arbetsplatser. Detta upprepades med de andra årskurserna, med en skillnad. Tvåorna och treorna hann testa på flera uppgifter eftersom de kom igång snabbare, mest troligt på grund av att de kunde läsa instruktionerna själva. Vilken fantastisk dag det har varit på Dalhemsskolan.

På eftermiddagen hade jag bjudit in andra pedagoger. Dels från vår egen skola men även från andra skolor i kommunen som jag visste var nyfikna på arbetet jag och eleverna gör. det blev en härlig eftermiddag med både pedagogiska och organisatoriska diskussioner, utbyte av tips, idéer, material och planer på samarbete med elever skolorna emellan. Spännande saker kan ha startat.

Nu är jag trött men ändå påfylld. Påfylld av glädje och tacksamhet för att få stå med dessa härliga elever i deras lärande. Påfylld av möten med pedagoger som brinner för samma saker som jag gör – lärande. Aktivt, gemensamt, hållbart, undersökande, utmanande, glädjefyllt och språkbaserat lärande.