Att lära för livet

Education is the most powerful way to change the world – Nelson Mandela


Lämna en kommentar

Fusk eller stöd? Var går gränsen?

Jag vill att mina elever ska lyckas. Jag tror att alla lärare vill att deras elever ska lyckas. Under många år har jag och de kollegor jag har arbetat med utformat många olika strategier för att ge eleverna stöd. En del kallar det kanske fusk, men jag, och vi, menar att det är att ge eleverna förutsättningar för att lyckas.

Hur resonerar jag då när jag ger eleverna exakt samma uppgifter att arbeta med i matematik som de ska få vid provtillfället? Allt är samma. Utseendet, orden, uppgifternas formuleringar och svårighetsgraden. Jag byter enbart ut talen. Till exempel ändrar jag 3999 till 5999. Min filosofi går ut på att det är endast då jag faktiskt kan testa om de lärt sig matematiken. För det är ju det jag vill veta. Inte om de känner igen sig i texten, om det är för många uppgifter på en sida, om de är stressade inför provet eller något annat som kan störa redovisningen av matematiken.

Jag låter inte enbart eleverna få göra övningsproven enskilt utan de arbetar tillsammans med dem, får titta i boken –  de får chansen att lära sig lära. Vid genomgången av övningsprovet fick de tre olika förslag på lösningar på textuppgifterna. Tillsammans funderade vi ut lösningarnas fördelar och nackdelar. De fick också veta hur jag tänker när jag poängsätter uppgifterna. Vilka kvaliteter ger full pott? För mig är detta självklart, men absolut inte för eleverna. Det är ett stort steg från att berätta med ord hur man tänkt till att berätta på ett korrekt matematiskt sätt. De måste veta vad jag vill att de utvecklar. De måste få chans att göra rätt. Härma. Öva.

Mina elever går i årskurs 4. De ska ha minst 18  matteprov innan de får sitt slutbetyg i årskurs 9. Alltså gör det inte så mycket om de får träna formen och att redovisa lösningar på de första tre-fyra första.

Så tänker jag!

IMG_2301IMG_2337

Annonser


Lämna en kommentar

Språkfokus i NO

Arbetsområdet i NO i min fjärdeklass just nu är skogen. Jag har valt att använda vårt läromedel Koll på NO som stöd och textbank i arbetet. Aktivitetsboken använder jag dock inte till eleverna. Jag tittar på vilka uppgifter det finns men gör om dem om jag använder dem alls. Jag arbetar med texten på många olika sätt, orden mycket medvetet och därefter med sambanden. Eleverna måste ha ett språk att tala med om de ska kunna tala om fenomen som näringskedja, ekosystem eller nedbrytning.

Tyvärr blev inte planeringen optimal, för helst skulle jag vilja börja I skogen. Med en härlig gemensam upplevelse som vi hela tiden kan återvända till i tanken och med materialinsamling som vi sedan kan använda i klassrummet. Detta får i stället bli mitt i där vi visar det vi pratat om, sett film om, läst om och delat upplevelser kring.

Igår var det dags att arbeta med 48 olika arter som jag valt ut. Eleverna bör kunna minst 20 redan (igelkott. spindel, ekorre, gran och tall med flera).

Det första vi göra är att klippa ut alla artnamnen. Uppgiften är att sortera dem enligt en regel som du och bänkkompisen kommer överens om. För att få igång ger jag förslag på att de kan göra som vi tidigare arbetat med geometriska former i matte – färg eller utseende, eller varför inte begynnelsebokstav.skogens arter
Det visar sig att de flesta väljer begynnelsebokstav. Någon tittade på om arten kunde flyga men kom inte så långt. En annan grupp valde att fokusera på vilka som finns i skogen. Det var inte heller en framkomlig väg eftersom alla finns i skogen.

Nästa uppgift är att sortera på ett mera vetenskapligt sätt. För ingen trodde på att björk och björn hörde i hop eller kantarell och kungsörn om vi ska titta på hur naturen fungerar. Nu kom begrepp som svamp, växter, djur och insekter fram. Någon valde att sortera efter antalet ben. Nu dök ett annat problem upp. Vad är en talgoxe? En ekoxe? Är de lika varann? Björnbär och blåbär är bär båda, det visste eleverna. Vi får undersöka. Jag ber eleverna ta fram lapparna med blåbär och björnbär, lodjur och rådjur, ekoxe och talgoxe. De får i uppgift att bildgoogla dessa och jämföra dem. Resultatet var verkligen överraskande. Nu diskuterades det minsann. Hur har de fått dessa namn? Hur ser en ”vanlig” oxe ut? Vad är en ormbunke? Har den med orm att göra? Fladdermus är ju ingen mus, varför heter den mus?

Dessa enkla sorteringsövningar ger oss väldigt många och goda diskussioner kring ord, betydelser och begrepp. En aspekt som jag inte tog upp denna gång var att ta reda på vad arten heter på elevernas modersmål. Min erfarenhet är att det inte är en framkomlig väg när vi enbart talar om svenska arter.

Nu är eleverna mycket motiverade att ta reda på hur de arter de inte känner till ser ut och jag ger dem länken till den Quizlet jag byggt upp. De tränar med flashcards först. Sedan learn, write eller spell. Match och Gravity får de testa hemma och live-läget är det test de ska klara på fredag. De kan köra hur många live som helst om de får bestämma.  Om ni inte har provat så rekommenderar jag att ni gör det. Ett test som är ett  verkligt tillfälle att samarbeta och språkutveckla varann!

Quizlet om skogens arter: https://quizlet.com/_57vg3e

Instruktionsfilm om quizlet live:

https://www.youtube.com/watch?v=q64qTBfK0iE&w=560&h=315


Lämna en kommentar

Utforskande språkutveckling

Terminen är ny. Det är nya kollegor på skolan, nya och gamla elever. Rutiner sätts. Arbetssätt ska tränas in och hela tiden ska språkutvecklingen vara i fokus. På vår skola använder vi lärmodulen Från vardagsspråk till ämnesspråk. Första träffen var igår och vi skulle ha läst första texten. Jag som i många år arbetat med genrepedagogik på olika sätt i matematik fick nya tankar av läsningen på hur jag skulle kunna arbeta. Framförallt var det följande citat som satte igång min hjärna

”Hur skulle du kunna förklara detta för din lillebror?”, ”Hur skulle du kunna beskriva detta såsom en expert skulle göra?”

– del 1 från Nygård Larsson, 2011

Vi använder mycket så kallade flippar i vår planering. Eleverna får tillgång till kommande veckas planering på helgen (helst på fredagen, men det är inte alltid vi hinner eller orkar det).Planeringen är grunden för allt vårt arbete under veckan. I planeringen finns filmer till allt innehåll. På måndag morgon har alla elever i vår klass (en årskurs 4) till uppgift att välja ett mål de vill fokusera på extra under veckan och titta på de filmer de hinner eller är intresserade av. Ibland kan de få i läxa att visa någon film hemma.

Skärmavbild 2018-09-06 kl. 19.21.41

Tanken som väcktes igår var att eleverna själva ska göra flippar, fast det blir mer som redovisningar. Min tanke var att de på så sätt skulle tvingas använda ett mer specifikt matematiskt språk och kunna dela med sig av sina kunskaper till andra elever i vårt avlånga land och på så sätt få en verklig mottagare. Jag kastar mig ofta ut i nya projekt – på gott ont. Denna gång visade det sig redan innan filmerna är klara vara en klar vinst.

Eleverna fick 4 olika områden och delades in i 4 grupper.

  1. Subtraktionsupställning utan lån – att förklara för yngre elever/syskon
  2. Subtraktionsuppställning med lån – att förklara för äldre elever/syskon
  3. Begreppen multiplikation, faktor och produkt
  4. Begreppen division, täljare, nämnare och kvot

Arbetsgången var att

  1. titta på flera filmer som presenterar innehållet
  2. samla ord som vi behöver i filmen
  3. planera filmen
  4. öva
  5. filma

img_2289.jpg

Flera grupper hann så långt att de började öva redan på första passet. Jag hade fått i uppgift att föra dubbellogg under lektionen men det r jag usel på. Däremot är jag bra på att ta bilder, instagramma och blogga. Så på det sättet reflekterar jag nu.

Reflektioner efter första lektionen:

Eleverna visste omedelbart vad som krävdes av dem för att göra flippa. Det berättar för mig att de sett de flippar vi använder och väl förtegna med formatet.

Eleverna tittade mera kritiskt på flipparna när de skulle göra en egen. En av filmerna påstod att term gånger term är lika med produkt.

img_2294.jpg

Eleverna fick tänka efter vilka tal de skulle använda för att visa subtraktion utan respektive med lån. Här vänder vi på resonemanget på ett väldigt intressant sätt. När diskuterar vi vilka tal som ska användas? Vi lärare väljer uppgifterna – eleverna räknar. Jag tänker ta med mig denna tanke och be eleverna välja ut tal i framtiden till prov och redovisningsuppgifter, till våra exit tickets och annat. Vilka tal ska vi använda för att visa denna färdighet? Superspännade fråga.

 

Så – jag har vunnit redan på att testa en ny idé – innan filmerna ens är klara. Att utforska tillsammans med eleverna är det viktigaste och lärorikaste jag kan göra i min praktik.


Lämna en kommentar

Att utveckla undervisningen inifrån

Vi är mitt i ett tufft utvecklingsarbete. För tufft är det. Vi ingår i Samverkan för bästa skola. En höjd kvalitet på undervisningen och högre måluppfyllelse är slutmålet. Just nu fokuserar vi på att nå samsyn kring formativt förhållningssätt, BFL, formativ undervisning, formativ bedömning eller vad vi nu ska kalla det. Det är problematiserade begrepp allihopa och det är ivriga diskussioner som leds av våra coacher från Skolcoacherna. Diskussionerna varvas med individuella mål och reflektion kring vår egen vardagspraktik.

Mitt individuella mål är att öka elevaktiviteten under mina lektioner. Vi vet att aktiva elever lär sig mer. Ganska logiskt egentligen. Hur ofta säger vi att eleverna ska vänta på sin tur, lyssna, eller bara vänta? Ja, det måste de också lära sig. MEN – det vi tränar på blir vi bättre på. Så sagt och gjort. Jag började titta på vad eleverna gör under en dag och vad de skulle kunna göra mera aktivt för att lärandet ska öka. Eleverna jag undervisar går i årskurs 3 och jag kom in i klassens arbete efter höstlovet. De har arbetat mycket målmedvetet med verktygen läsa, skriva och räkna i klassen. En av de saker de haft är att ha gemensam läsning med efterarbete i grupper med stöd av läsfixarna. Jag valde att bygga vidare på denna struktur men för att öka elevaktiviteten får eleverna nu läsa i par.  Jag läste på om lär-par och gav metoden namnet läs-par. Temat har jag kallat läsmagi och det kan du läsa mer om på 4U:s blogg.

4U

Vad har det då lett till – en vecka in i arbetet? Jo, eleverna är trötta, mycket trötta. Arbetet har gått till så att 20 minuter avsätts till växelvis läsning i den bok paret valt tillsammans. Eleverna har frågor med sig in i läsningen som ska besvaras skriftligt efteråt i vår lärportal. Den elev som lyssnar ska dessutom samla ord som hen reagerar på, knasiga, svåra, tråkiga eller nya. Alla elever skriver efter läsningen, men med olika stöttning. Jag har nått två delmål – att förflytta ansträngningen från mig till eleverna samt att lägga grunden för att de söker hjälp hos varandra i första i hand. Mitt jobb är att organisera för lärande och att finnas till hands men det är eleverna som ska göra jobbet!

IMG_0222IMG_0220IMG_0885

 


Lämna en kommentar

Lösningsfokus på lärarbristen

Lärarbristen börjar slå till vittnar medier, fackförbund och kollegor i hela landet om. På vår skola är den inte akut. Än. Det vi märker är en större rörlighet på arbetsmarknaden, lärare slutar och börjar även mitt under terminer och att det blir ett gap mellan att de lärare som väljer ny arbetsplats slutar och de som söker till oss börjar.

Detta ställer nya krav på vår organisation och vårt arbetssätt. Vi ska fortfarande trygga att eleverna mår bra och lär sig i skolan. Vi planerar nu en modell som vi ska testa resten av terminen och utvärdera i januari.

Förutsättningarna är att två klasser bland de yngre eleverna saknar klasslärare under fem veckor. Utsikterna att kunna månadsanställa två heltidsvikarier är mycket små.

Vi lägger ett pussel. Med fokus på trygghet och lärande.

1024px-puzzle_krypt-2

Bild från Wikipedia

IKT-pedagogen (jag) som fram till lovet arbetat heltid med det uppdraget, har nu i uppdrag att undervisa eleverna i de båda klasserna 50% av min tid. Resten av tiden ska användas till att planera, samordna och handleda de som ska undervisa i klassen samt mentorsansvar för eleverna, samt en del IKT. Jag är behörig i alla de ämnen eleverna har. Ansvaret för att genomföra de planerade lektionerna kommer att gå runt på en fritidspedagog, en speciallärare och de resurspersoner som finns i klassen. Alla känner redan eleverna. Genom att säkra upp de elever som har större behov av anpassningar med var sin egen resursperson under denna tid hoppas vi kunna säkerställa att dessa elevers dagar blir bra och lärorika.

En annan åtgärd är att bygga starka strukturer som ramar in dagarna och lektionerna. Alla dagar börjar och slutar på samma sätt, alla lektioner likaså. Arbetsuppgifterna ser liknande ut och har samma struktur. Bara innehållet ändras. Detta gynnar också de elever med extra anpassningar. Alla uppgifter ska ha hög stöttning, enligt principen prepair – inte repair. Eleverna är redan vana vid många strukturer och rutiner och dessa har vi varit noga med att dokumentera så att den kunskapen kan föras vidare.

Följ gärna vårt arbete här – just nu planerar vi för fullt!

Här är den mall som jag tänker använda för planering av lektioner som någon annan ska genomföra.

planering

 

 

 


Lämna en kommentar

UR-programmen är här!

Nu kan ni se UR-programmen som vi spelade in under tre intensiva dagar för ett år sedan. Tre dagars filmande gör att jag inte hade ett enda minne av vad jag hade sagt eller gjort. Jag nöjd med vad UR valt att klippa ihop, de har förstått min grundtanke.

Eleverna har sett programmet och häpnat över hur de växt på ett år.

Se gärna hela serien ”Från vardagssnack till skolspråk” och låt er inspireras av hur duktiga pedagoger och hur mycket språkutvecklande undervisning kan vara!

Här kan ni se det långa programmet: Från vardagssnack till skolspråk – att se mönster och strukturer

Här är länken till reportaget om oss på Dalhemsskolan: Språket i ämnet del 4


2 kommentarer

Utan karta?

Ny termin börjar i morgon. Jag fortsätter vara vikarie i årskurs 4 och undervisa i ämnen som jag är ovan vid. Man kan tycka att jag skulle behöva stöd av läroböckerna då, men efter att ha försökt en hel termin kan jag återigen konstatera att läroböcker begränsar mig, hämmar min kreativitet som lärare och hindrar mig från att se den verkliga kartbilden – den som rör sig i landskapet mellan eleverna och läroplanen. Tänk om den som skrev läroboken fortfarande tror att jorden är platt? Kommer jag att märka det? Min pedagogiska blick blir oskarp och jag missar nyanser och tolkningar för att jag tror att jorden är rund.

Att 50 elever skulle kunna befinna sig på samma sida i samma bok bara för att de råkar vara födda samma kalenderår är inte rimligt. I stället vill jag använda gemensamma upplevelser, filmer eller  teater vi ser, böcker vi läser och experiment vi utför tillsammans som grund för min undervisning. Med den gemensamma upplevelsen  som bas utforskar vi sedan ämnesområdet tillsammans. Målen är de samma för alla elever men den väg de ska nå målet på kommer att variera mycket. Det är i detta genrepedagogikens cirkelmodell är så genial. Vi arbetar tillsammans mot samma mål men alla använder de stödstrukturer de behöver.

Jag föredrar att titta på den verkliga kartan när jag planerar. Den som visar läroplanens mål och var mina elever befinner sig i sin kunskapsutveckling, alltså det de har presterat tidigare, deras svagheter, så klart – men framförallt deras styrkor! Det är deras styrkor som ska bära dem i i livet inte hur väl de lyckas kompensera sina brister!  Svagheterna ska de givetvis vara medvetna om och veta vilka stödstrukturer de ska använda för att nå målet. MEN de ska inte definieras av sina svagheter! När någon frågar dem om 20 år ska de inte svara ”jag var dålig på stavning” när någon frågar hur de haft det i skolan. De ska svara ”jag var bra på att hitta på berättelser och att redigera dem i efterhand”.

Anledningen till att jag inte vill se på mina elever och läroplanen med en läroboks ögon är att då är verkligheten – mitt landskap – redan tolkat, det innehåller någon annans värderingar, någon har lagt på ett eller flera  filter, tagit bort andra och det förvanskar min syn. Om jag tänker efter är det nog inte ett landskap jag rör mig i utan ett kraftfält – kanske ett magnetiskt. Om jag kan isolera läroplanen och den kunskap jag har om eleverna så framträder ett mönster, en väg att följa – individuell för varje elev, men som alla leder till målet.

magnet0873

bild från https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/57/Magnet0873.png

Så nej, jag har rör mig inte utan karta bara för att jag väljer bort läromedel, jag rör mig i ett dynamiskt kraftfält där det hela tiden gäller att hålla ögonen på vägen. Min uppgift som lärare är att vara helikopter och se till att eleverna rör sig i rätt riktning. Elevernas uppgift är att ha ögonen på målet och röra sig ditåt med min och kamraternas hjälp samt med de stödstrukturer som fungerar för dem. På så sätt bygger jag självsäkra, ödmjuka, målinriktade, hjälpsamma unga framtida vuxna.