Att lära för livet

Education is the most powerful way to change the world – Nelson Mandela


2 kommentarer

Utan karta?

Ny termin börjar i morgon. Jag fortsätter vara vikarie i årskurs 4 och undervisa i ämnen som jag är ovan vid. Man kan tycka att jag skulle behöva stöd av läroböckerna då, men efter att ha försökt en hel termin kan jag återigen konstatera att läroböcker begränsar mig, hämmar min kreativitet som lärare och hindrar mig från att se den verkliga kartbilden – den som rör sig i landskapet mellan eleverna och läroplanen. Tänk om den som skrev läroboken fortfarande tror att jorden är platt? Kommer jag att märka det? Min pedagogiska blick blir oskarp och jag missar nyanser och tolkningar för att jag tror att jorden är rund.

Att 50 elever skulle kunna befinna sig på samma sida i samma bok bara för att de råkar vara födda samma kalenderår är inte rimligt. I stället vill jag använda gemensamma upplevelser, filmer eller  teater vi ser, böcker vi läser och experiment vi utför tillsammans som grund för min undervisning. Med den gemensamma upplevelsen  som bas utforskar vi sedan ämnesområdet tillsammans. Målen är de samma för alla elever men den väg de ska nå målet på kommer att variera mycket. Det är i detta genrepedagogikens cirkelmodell är så genial. Vi arbetar tillsammans mot samma mål men alla använder de stödstrukturer de behöver.

Jag föredrar att titta på den verkliga kartan när jag planerar. Den som visar läroplanens mål och var mina elever befinner sig i sin kunskapsutveckling, alltså det de har presterat tidigare, deras svagheter, så klart – men framförallt deras styrkor! Det är deras styrkor som ska bära dem i i livet inte hur väl de lyckas kompensera sina brister!  Svagheterna ska de givetvis vara medvetna om och veta vilka stödstrukturer de ska använda för att nå målet. MEN de ska inte definieras av sina svagheter! När någon frågar dem om 20 år ska de inte svara ”jag var dålig på stavning” när någon frågar hur de haft det i skolan. De ska svara ”jag var bra på att hitta på berättelser och att redigera dem i efterhand”.

Anledningen till att jag inte vill se på mina elever och läroplanen med en läroboks ögon är att då är verkligheten – mitt landskap – redan tolkat, det innehåller någon annans värderingar, någon har lagt på ett eller flera  filter, tagit bort andra och det förvanskar min syn. Om jag tänker efter är det nog inte ett landskap jag rör mig i utan ett kraftfält – kanske ett magnetiskt. Om jag kan isolera läroplanen och den kunskap jag har om eleverna så framträder ett mönster, en väg att följa – individuell för varje elev, men som alla leder till målet.

magnet0873

bild från https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/57/Magnet0873.png

Så nej, jag har rör mig inte utan karta bara för att jag väljer bort läromedel, jag rör mig i ett dynamiskt kraftfält där det hela tiden gäller att hålla ögonen på vägen. Min uppgift som lärare är att vara helikopter och se till att eleverna rör sig i rätt riktning. Elevernas uppgift är att ha ögonen på målet och röra sig ditåt med min och kamraternas hjälp samt med de stödstrukturer som fungerar för dem. På så sätt bygger jag självsäkra, ödmjuka, målinriktade, hjälpsamma unga framtida vuxna.


Lämna en kommentar

Att lyckas – en fråga om planering

Jag lyckas ofta få den stämning och det fokus jag planerar för på mina lektioner. För mig är det den självklara grunden för att lärande ska ske. Jag har under ett par dagar fått anledning att reflektera vad det är som skapar denna framgång. Vad är det jag gör?

En sak är säker, det gör sig inte själv. Undersökning efter undersökning visar att lärare önskar mer planeringstid, mindre dokumentation och mindre övrigt arbete. men tänk om det inte är svaret? Tänk om det inte hjälper med mer planeringstid? Jag sticker ut hakan nu, det vet jag. Läs klar och fråga sedan om du undrar något mera. Det är kanske helt enkelt så att vi lärare inte planerar rätt saker. Min uppfattning är att många planerar vad som ska göras på lektionen. För några år sedan började vi i stället planera vad eleverna skulle lära sig. Här kommer min kom-i-håg-lista.

  • Vilket lärande ska ske?
  • Vilka aktiviteter passar bäst för att lärandet ska ske?
  • Hur väcker jag nyfikenhet?
  • Hur kan jag få aktiva elever?
  • Hur kan jag organisera aktiviteten så att det fungerar för alla elever?
    • grupp
    • EPA
    • stödstrukturer
  • Hur gör jag arbetet lustfyllt?
    • iPad
    • Chromebook
    • LEGO
    • Kaplastavar
    • Programmeringsbara robotar
  • Hur kan jag utmana elevernas föreställningar?
  • Hur kan jag utmana eleverna?
  • Vilket material ska jag använda?
  • Hur får jag bra samtal mellan elever?
  • Vilka nya ord kan eleverna stöta på?
  • Vad behöver jag göra och vad kan eleverna med fördel göra på egen hand?
  • Vad behöver jag förbereda?
  • Vilka är förutsättningarna?
    • halvklass
    • resurspersoner
  • Vilka analoga resurser behöver jag?
  • Vilka digitala resurser behöver jag?
  • Hur ska jag röra mig i klassrummet? Eleverna?
  • Vad ska skrivas på tavlan?
  • Vilken ordning ska allt ske?

Detta är några av de frågor jag ställer mig som hjälper mig att skapa en lärmiljö som andas samarbete, fokus, samspråk, aktivitet, nyfikenhet, lust och engagemang.


Lämna en kommentar

Timperley- Det professionellan lärandets inneboende kraft

 

Jag läser boken och sammanfattar det som jag vill komma ihåg här.

IMG_0563

Förord:

Lärare blir motiverade när ny kunskap eller förändringar ger resultat omedelbart. Lärare är luttrade och behöver stöd för att bli motiverade att överhuvudtaget ta sig för förändringar och lärande.

Lärande för elever och professionella följer samma processer och mönster.

Ledningen måste vara en självklar och aktiv del av lärandeprocessen för att det ska lyckas i alla led.