Att lära för livet

Education is the most powerful way to change the world – Nelson Mandela


2 kommentarer

Utan karta?

Ny termin börjar i morgon. Jag fortsätter vara vikarie i årskurs 4 och undervisa i ämnen som jag är ovan vid. Man kan tycka att jag skulle behöva stöd av läroböckerna då, men efter att ha försökt en hel termin kan jag återigen konstatera att läroböcker begränsar mig, hämmar min kreativitet som lärare och hindrar mig från att se den verkliga kartbilden – den som rör sig i landskapet mellan eleverna och läroplanen. Tänk om den som skrev läroboken fortfarande tror att jorden är platt? Kommer jag att märka det? Min pedagogiska blick blir oskarp och jag missar nyanser och tolkningar för att jag tror att jorden är rund.

Att 50 elever skulle kunna befinna sig på samma sida i samma bok bara för att de råkar vara födda samma kalenderår är inte rimligt. I stället vill jag använda gemensamma upplevelser, filmer eller  teater vi ser, böcker vi läser och experiment vi utför tillsammans som grund för min undervisning. Med den gemensamma upplevelsen  som bas utforskar vi sedan ämnesområdet tillsammans. Målen är de samma för alla elever men den väg de ska nå målet på kommer att variera mycket. Det är i detta genrepedagogikens cirkelmodell är så genial. Vi arbetar tillsammans mot samma mål men alla använder de stödstrukturer de behöver.

Jag föredrar att titta på den verkliga kartan när jag planerar. Den som visar läroplanens mål och var mina elever befinner sig i sin kunskapsutveckling, alltså det de har presterat tidigare, deras svagheter, så klart – men framförallt deras styrkor! Det är deras styrkor som ska bära dem i i livet inte hur väl de lyckas kompensera sina brister!  Svagheterna ska de givetvis vara medvetna om och veta vilka stödstrukturer de ska använda för att nå målet. MEN de ska inte definieras av sina svagheter! När någon frågar dem om 20 år ska de inte svara ”jag var dålig på stavning” när någon frågar hur de haft det i skolan. De ska svara ”jag var bra på att hitta på berättelser och att redigera dem i efterhand”.

Anledningen till att jag inte vill se på mina elever och läroplanen med en läroboks ögon är att då är verkligheten – mitt landskap – redan tolkat, det innehåller någon annans värderingar, någon har lagt på ett eller flera  filter, tagit bort andra och det förvanskar min syn. Om jag tänker efter är det nog inte ett landskap jag rör mig i utan ett kraftfält – kanske ett magnetiskt. Om jag kan isolera läroplanen och den kunskap jag har om eleverna så framträder ett mönster, en väg att följa – individuell för varje elev, men som alla leder till målet.

magnet0873

bild från https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/57/Magnet0873.png

Så nej, jag har rör mig inte utan karta bara för att jag väljer bort läromedel, jag rör mig i ett dynamiskt kraftfält där det hela tiden gäller att hålla ögonen på vägen. Min uppgift som lärare är att vara helikopter och se till att eleverna rör sig i rätt riktning. Elevernas uppgift är att ha ögonen på målet och röra sig ditåt med min och kamraternas hjälp samt med de stödstrukturer som fungerar för dem. På så sätt bygger jag självsäkra, ödmjuka, målinriktade, hjälpsamma unga framtida vuxna.

Annonser


Lämna en kommentar

Framgång ska lyftas!

Jag gillar att arbeta med framgångsfaktorer. Eleverna får ofta veta vad de har gjort som har lyckats och att de ska göra mer av det. Jag gillar att göra detsamma med lärarkandidater och till och med med mig själv. Det är ju väldigt ”osvenskt” – i alla fall sägs det så – att berömma sig själv. Jag skulle vilja att det blir mer ”svenskt” att få tala om vad vi lyckas med utan att få höra ”att eget beröm luktar illa”. Det är nämligen belagt att vår hjärna fungerar så att den vill göra mer av det som fungerar. Enkelt, inte sant?

Idag har jag gjort något som jag vill göra mer av. Jag har en elev med stora svårigheter. Det är svårigheter av neuropsykiatrisk art som hindrar hen att lära sig, att göra saker en gång till för att det ska bli bättre, att hålla ut, bryta ner eller att stanna vid en uppgift en längre tid med mera.

Tidigare hade eleven först arbetat med Creaza med bilder för att hitta på sin berättelse och sedan skrivit följande text:

Zara pelle har röd tröja zara pelle har blåa byxor zara pelle har gröna strumpor zara peller har har bruna skor. Efter skolan skulle Pelle ha en tjejkompis med sig hem. På vägen hem trillade Pelle och slog sitt huvud på cykelvägen. Zara ringde 112 och ambulansen kom och hämtade honom.
Han fick åka till Sjukhuset. Han fick vara hemma några dagar och sen fick han gå till skolan igen.

Elevens text var klar. Slut. Inte jobba med den mer. Finito. Men idag öppnade sig ett fönster. Jag var ensam med eleven och jag kunde helt fokusera på elevens behov. Med lock och pock, humor, utmaningar, lek och allvar kunde jag få eleven att faktiskt utveckla och rätta sin text. Resultatet lät inte vänta på sig:

   Zara och Pelle har röd tröja. Zara  och Pelle har blåa byxor. Zara och Pelle  har gröna  strumpor. Zara och Pelle har har bruna  skor. Efter skolan skulle Pelle ha en tjejkompis med sig hem. På vägen hem åkte han på en skateboard och då trillade Pelle och slog sitt huvud på cykelvägen. Det kom blod och han fick hjärnskakning. Pelle blev ledsen.  När Zara ringde 112  fick hon berätta vad som har hänt och ambulansen kom snabbt och hämtade honom. Han fick åka till Sjukhuset.  Doktorn sa till Pelle att han ska sy sitt huvud. Doktorn ringde Pelles mamma och pappa dom kom och tittade på Pelles huvud doktorn sa att han fick inte gå till skolan på några dagar.Han fick vara hemma några dagar och sen fick han gå till skolan igen.

Att låta varje elev utvecklas efter sin fulla potential ligger i vårt uppdrag. Det är svårt. Olika svårt. Ibland oerhört svårt. Men det går om vi försöker. Vi måste skapa tillfällen för det. En utmaning. Ett lärtillfälle. Och glädjen som kommer när vi lyckas – den är helt oslagbar!

Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.

Lgr 11 s 10


Lämna en kommentar

10 000 timmar, grit, resilience, ansträngning och uthållighet

En diskussionsträd om ansträngning flög förbi i mitt flöde och fastnade. Sedan hittade jag inte tillbaks till den tråkigt nog, men jag skriver ner här hur jag brukar göra. Vi har matats med en massa myter under min tid som lärare. Läs med ditt barn en kvart om dagen så ökar barnets läsförmåga, sjung med ditt barn, rimma med ditt barn, det krävs 10 000 timmar för att bli expert…. Vi vet idag att detta är just myter. MEN vi vet också att ansträngning och uthållighet är två viktiga framgångsfaktorer. Att inte ge upp vid minsta motstånd, att våga sig på sådant som man egentligen inte vågar, att ta hjälp om man tar sig vatten över huvudet ger bättre framtidsutsikter  än att lämna och ge upp. Jag har använt de 10 000 timmarna för att prata med eleverna. De har oftast hört det och kan förstå att det tar lång tid för att bli expert.

10000

Jag gjorde ett diagram för att visa hur lång tid det tar att bli expert OM det nu skulle krävas 10 000 timmar. Det behöver inte kommenteras. Det talar för sig själv. Så fortsätt jobba hårt för

hard-work-beats-talent

(bild från http://staticblog.virtualvocations.com/2014/06/Hard-work-beats-talent.jpg)


1 kommentar

Brottning med jättar

Så – nu måste jag skriva av mig. Jag brottas med problematiken kring hur media rapporterar, granskar och sätter rubriker. Jag ska försöka förklara hur jag menar. Jag vill redan nu varna att jag har inte kollat alla fakta – detta är min upplevelse jag berättar om! Men förhoppningsvis kan mina tankar bli sorterade och kanske du kan hjälpa mig med det!

Jag minns det att när den borgerliga regeringen tillträdde för 10 år sedan upplevde jag att  den ena kvinnliga politikern efter den andra föll på teknikaliteter och småsaker som de gjort fel i vardagen och för länge sedan. Så de blev aldrig ministrar. Inte ett ord om deras utbildning, erfarenhet eller politiska duglighet.

Jag reflekterade över att Mehmet Kaplan inte blivit granskad när han tillsattes som minister utan först i vår, två år efter att han tillträtt. Eller blev han granskad och media valde att publicera först nu?

Jag tänker på Åsa Romson som misslyckats kapitalt i media men som verkar vara en bra politiker. Vad är kriterierna för att vara politiker idag? Att man kan hantera media och inte har några lik i garderoben? Oavsett kunskap, erfarenhet och politisk duglighet? Vart leder det? Vem vill bli politiker? detta ska ju vara det viktigaste och finaste uppdraget man kan ha! Dessutom i ett land som rankas högt i transparens och anses ha mycket låg korruption. Och förresten, vem kan lyckas hantera media idag när klickokrati och troll härskar där ute?

Jag är aktiv på skoltwitter och jag kan stämma i i denna tweet

Trollen därute ställer till det och vill verkligen bara skapa problem och konflikter. Och jag ser många likheter med medias klick-jakt. Förstå mig rätt – jag vill verkligen att media granskar! Panama-affären är ett utmärkt exempel på ett stort samarbete över hela världen. Mer sånt och mindre häxjakt är min önskan.

Jag avslutar med en egenskriven saga om hur jag upplever det på skoltwitter ibland och ur jag önskar att det slutar.

I trollenas värld

I trollenas värld är det tillåtet att äta barn levande. Det anses till och med vara en dygd att mumsa i sig små och oskyldiga barn. Helst ska de ha sagt något klokt och gärna lillgammalt, då smakar de extra gott. Barnen ska helst marineras i härskar- teknik, förnedras offentligt och kryddas med trollens viktiga akademiska poäng innan de slukas. I trollenas värld skyr man ingen, hindras av inget och mejar ner det som behövs för att förlöjliga och förnedra. Om någon försöker skydda ett barn mot trollenas förövare åker de med i fallet, obönhörligen. Trollena är fula och stora men de förklär sig som lärare på dagarna och kallar sig viktiga. De opererar sedan i skuggorna och smyger på barnen och deras beskyddare från alla håll på kvällarna. Trollena gömmer sig i flödet av ord och kommentarer på de mest sinnrika sätt, de tar aldrig en konfrontation ansikte mot ansikte. De baktalar och svär sig samman i det mörka och tysta.

john_bauer_1915

Men en dag mötte trollena något de inte kunde försvara sig mot. Flera beskyddare av barnen stod upp tillsammans och gjorde upp en plan för att trollena skulle sätta i halsen av sin egen självgodhet och spricka i solljuset. Barnens beskyddare drog fram trollena i solen och visade världen vad de gjorde. De avslöjade trollenas metoder och drog ut dem i solljuset. Häpna satte trollena i halsen och sprack.

Sensmoral:

Låt dig aldrig luras att tro att ett barn är ett lätt byte,
sanningens ljus ska avslöja dig och
din självgodhet kommer att orsaka ditt fall.

 

 


Lämna en kommentar

#rEDScand i Göteborg

Om du är nyfiken på arrangemanget vill jag hänvisa till deras egen hemsida, jag kommer bara att redovisa mina tankar och upplevelser.

IMG_9035 (1)

På fredagen tog jag tåget direkt från jobbet till Göteborg. Fredagskvällen var helt privat och tillbringades med min son. Vi åt god middag och pratade mamma-prat. När sonen är 26 fyllda blir det inte så många tillfällen till egentid mellan oss så det var välkommet och mysigt. På lördag morgon träffade jag mina vänner från Stockholm till frukost. Vi hade bokat tillsammans, dels för att gå på research ED, men också för att träffas. Möten i cyberrymden är en sak, att sitta ner tillsammans och uppleva samma saker är en annan dimension och vi behöver båda. Vid frukost uppdaterade vi varann om resan – tåg som varit försenade och annat spännande samt diskuterades programmet för dagen. Vi är intresserade av olika saker och det har vi respekt för hos varann.

IMG_9026

Först gick jag och lyssnade på hur NRO (@hetNRO eller https://www.nro.nl/en/) som är den holländska motsvarigheten till vårt Skolforskningsinstitut. De försöker skapa gemensamma plattformar, mötesplatser och informationsflöden mellan politiken, forskningen och lärarna. Det är inte helt enkelt och vi som var där hade olika tankar om det efteråt. Jag tycker att det är bra att vi som lärare ska få tillgång till aktuell forskning på ett språk som vi förstår, i en form som vi har nytta av direkt på klassrumsgolvet. Min vän som haft anledning att tänka på detta under längre tid och som jobbar med frågan kom med för mig nya och viktiga invändningar. Varför inte använda multimodalitet i informationsdelning, varför ska delning ske på forskarnas villkor? Vi måste kunna gå in i partnerskap med forskare, skapa nya och mer innovativa, mer tillgängliga resultat. VI har olika bakgrund och måste mötas med respekt för varandra och varandras kontexter. #tillsammans med bibiehållen respekt – om det nu går!

IMG_9027

Philippa visade olika powerpoints i rasande tempo och pratade lika fort.Allt passade väldigt bra in med den bok jag läser nu, Helen Timperleys ”Det professionella lärandets inneboende kraft”. Tre saker stod ut, ting tar tid, hellre färre utvecklingsområden med högre kvalitet  och för att komma vidare måste vi sluta leta fler svar utan i stället ställa nya, smarta frågor.

IMG_9028

Pedro utmanar de vedertagna sanningar som vi bygger utbildning och skola på. Han är en engagerande och rolig talare. Humor och självdistans tillsammans med stor kunskap är alltid bra att lyssna på. Boken är köpt och ska läsas, på engelska för jag orkar inte vänta till i höst när den kommer på svenska. Vad är sant och vad har vi tagit för sant? En mycket aktuell och avgörande fråga för skolutveckling.

IMG_9029

Det fanns flera anledningar till att jag valde att gå på Anders Jönssons föredrag. Dels verkar han på den högskola där jag gick min lärarutbildning, Högskolan i Kristianstad, dels har hans namn ofta kommit upp i olika fortbildningssammanhang. Jag var helt enkelt nyfiken. Tyvärr blev jag lite besviken, jag vet inte om det var ämnet som var fel för mig eller något annat. En bidragande orsak var säkert att jag satt och småpratade med två kvinnor på engelska i väntan på att föredraget skulle börja. De kom från USA och Nya Zeeland. När Anders började tala gjorde han det på svenska. Det blev en konstig början. Nåväl, summa summarum blev att jag fick fler argument och mer kunskap kring att formativ bedömning inte bara är olika verktyg. Det är ett förhållningssätt och ett sätt att få syn på det göms i ”the Black Box”.

IMG_9030

Jeremy Hodgen började med att berätta olika saker om det brittiska skolsystemet som var intressanta och upplysande. Det är egentligen fyra olika skolsystem, skotska, engelska, walesiska och nordirländska. Han menade att matematikundervisningen förändrats mer eller mindre över en natt med National Numeracy Strategy. Alla lektioner i landet såg likadana ut överallt och blev mycket bättre genom en detaljerad nationell plan. Jag är mycket tveksam till standardiseringar överhuvudtaget så jag lyssnade mer och mer okoncentrerat. Tyvärr, för en del saker var säkert kloka och viktiga.

IMG_1340

Egentligen hade jag valt att lyssna till Per Kornhall under detta pass, men jag ångrade mig då jag kom i samspråk med Lisa i pausen. Jag lyssnade på Lisa på MADIF i januari och vår korta diskussion utgick ifrån det. Min analys av MADIF var ju att vi skulle behöva en annan slags mötesplats mellan forskare och lärare. Kanske researchED kan bli det. Potentialen finns. Nåväl, här talade Lisa om aktionsforskning som är ett mycket spännande område. Jag skulle mer än gärna delta i aktionsforskning, men jag måste hitta en forskare och ett område som vi kan jobba kring. Lisa har arbetat i flera år med lärare i Linköpings kommun och resultaten är att alla lär sig, både forskare och lärare – samt att det kommer eleverna till gagn. Läs mer om Lisas forskning på http://liu.se/uv/lararrummet/matematikprojektet?l=sv. Där finns även rapporterna att ladda hem.

Jag hade inte några direkt förväntningar på researchED eftersom jag inte varit på något liknande tidigare. Jag ser helt klart att det kan vara ett sätt att få skolfolk och forskare att mötas och ta del av varandras arbete. Jag fick nya skolutvecklningstankar med mig hem, jag fick träffa och prata klart med några av mina närmaste kollegor, öven om vi bor och verkar på olika håll i landet är det faktiskt så. Detta gjorde jag på min privata tid, för mina privata pengar. Det kan vi reflektera om tillsammans en annan gång.


Lämna en kommentar

Vad gör en IKT-pedagog hela dagarna?

Rent generellt har jag ingen aning om vad andra IKT-pedagoger gör hela dagarna, men jag vill gärna berätta om hur min dag idag såg ut. Tisdagar är jag inte låst av lektioner utan finns till hands för pedagoger och elever.

8.00-10.00 Planering och samordning av dagen, beställningar, uppdatera oss om läget, DNA-märkning av ny personals digitala verktyg, information om skrivare till ny personal.

10.00-11.00 IKT-grupp med 5-9. Läs om vårt arbete på http://dalhemsiktgrupp.se  Min IKT-kollega och jag ledde mötet tillsammans. Vi arbetade ihop för länge sedan och idag stod vi i klassrummet igen tillsammans. En härlig känsla när samspelet och övergångarna sitter. Jag är imponerad över våra fantastiska elever och vad de bidrar med, även om vi bara är i början av arbetet med grupperna.

IMG_1235.jpg

11.00-12.00 Tillsammans med bildläraren lade vi upp en plan och en arbetsgång för att göra digitala portfolios till eleverna i bildämnet. Bildlärarens idé, min kunskap om verktyg, momentordning, digital miljö och arbetssätt gav tillsammans en plan. Att tänka tillsammans med andra pedagoger är en krydda! Jag bokade in mig för att vara med på första lektionen som stöd och support. Det är mycket som kan gå fel med lösenord!

12.00-12.30 Lunch med kollegor. Andra dagar har jag oftast lunchrummet för mig själv så på tisdagarna brukar jag försöka luncha tillsammans med kollegorna.

12.20-13.00 Samtal kring digitala verktyg som kompensatoriska hjälpmedel med specialpedagog och IKT-kollega

13.00-14.30 Fakturahanatering i det nya ekonomisystemet. Nu var det min tur att lära. Skolassistenten visade och hade ett enormt tålamod med mig kring hur fakturahantering går till! Det finns många anledningar att jag inte läste ekonomi. För det första är jag fullkomligt ointresserad av detta och därmed är det så mycket svårare att lära sig.

14.30-14.45 Stack in näsan på fritidshemmet och njöt en stund av att bara vara bland eleverna. Alla var fullt upptagna med att programmera bin att gå i labyrinter, så jag bara insöp engagemanget, samarbetet och samtalen innan jag gick vidare.

IMG_0699

14.45-16.00 Jag och pedagogerna i en mellanstadieklass utforskade tillsammans webbverktyget Creaza. Detta ligger i vår skolportal och ska användas för att göra en uppgift om vikingatiden. I verktyget finns olika serievärldar, med uppsättningar av bakgrunder, karaktärer, gestalter, djur mm som kan användas och varieras. Pedagogerna ville ha hjälp med hur verktyget fungerar, vilka möjligheter och begränsningar det har samt en vettig arbetsgång och planering för att få det att fungera. Återigen fick vi tänka tillsammans. Jag bokades in vid två lektionstillfällen. Första gången håller jag en introduktion för eleverna och ser till att alla kommer igång. Målet med första tillfället är att alla ska utforska och undersöka själva verktyget. Det finns inga krav att förvärva eller visa ämneskunskaper vid detta tillfälle. Vid nästa tillfälle tar pedagogerna över och ger eleverna en ny uppgift, en som kräver ämneskunskaper. Jag finns med för att hjälpa till med lösenord, tekniska detaljer, delning med mera. När vi ändå hade almanackorna uppe bokade vi in ett matte- och engelsk-pass med LEGO Story Starter. Klassen har tillgång till eget LEGO  och jag hjälper mer än gärna till att få igång detta. Matematikdeleln handlar om att sortera och kategorisera. Alla växter, alla djur, allt som har med mat att göra och så vidare ska i samma fack. När sorteringen är klar får eleverna en uppgift i engelska ”My favorite place”. De ska bygga upp sin favoritplats med LEGO. Nästa steg är att fotografera bygget och prata in ett ljudspår på svenska och ett på engelska om vad de byggt. Till detta använder vi appen BookCreator. Båda dessa pass håller jag i och de andra lärarna är resurser och får på samma gång en fösta erfarenhet av att arbeta med LEGO som lärverktyg tillsammans med iPad.

16.00-16.30 förflyttar jag mig genom skolan tillbaks till mitt klassrum för att packa ihop. På vägen hamnar jag i flera korta möten. Vet du var det finns kopieringsunderlag med klockor? Hur gör vi med fredagarna i årskurs ett? Är det tillräckligt med personal i morgon (det är fortfarande många sjuka i influensa)? Hur gör vi med Apples återkallande av laddare?(http://macworld.idg.se/2.1038/1.649211/har-du-en-farlig-apple-laddare-kolla-nu-och-byt-ut-den-om-du-ar-drabbad)

Sedan cyklar jag hem. I ösregn. Men vad gör väl det när jag har världens bästa jobb?


Lämna en kommentar

Klappar till Jesus – en flykting

800px-bartolomc3a9_esteban_murillo_-_the_flight_into_egypt_-_google_art_project

I dag firar vi jul i Sverige. I morgon på andra ställen och på trettondedagen i östra Europa och Ryssland. Vi ger varandra klappar för att Jesus fick presenter av de tre vise männen. Han fick de dyraste och mest sällsamma gåvor. Men han fick också fly. Endast ett par dagar gammal flydde hans familj från Betlehem till Egypten för att undkomma Herodes vrede över att någon hotade hans maktställning. Känns det igen? Enligt rädda barnens hemsida är över 30 miljoner barn på flykt i vår värld. Låt oss hoppas att Sveriges riksdag tänker om och tar tillbaks beslutet att stänga gränserna om man inte har sina papper iordning – för vilken flykting har sina papper i ordning? Det ligger ju i själva grejen – att vara på flykt från något som inte fungerar, från krig, från svält, från åsiktsförföljelse. Första steget som makten tar till är ju att ta i från medborgarnas deras rättigheter, deras papper, deras pass. Är det så du vill ha det? Sveriges kristna råd skriver idag på DN Debatt om att stänga gränserna kommer att förändra våra grundvärderingar. Så vill jag inte ha det! Jag önskar mig öppna gränser, öppna hjärtan och medmänsklighet i världen.

Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund,
och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

Och över stad och land i kväll
går julens glada bud,
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.

Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus!

I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid!

God jul!