Att lära för livet

Education is the most powerful way to change the world – Nelson Mandela


2 kommentarer

Utan karta?

Ny termin börjar i morgon. Jag fortsätter vara vikarie i årskurs 4 och undervisa i ämnen som jag är ovan vid. Man kan tycka att jag skulle behöva stöd av läroböckerna då, men efter att ha försökt en hel termin kan jag återigen konstatera att läroböcker begränsar mig, hämmar min kreativitet som lärare och hindrar mig från att se den verkliga kartbilden – den som rör sig i landskapet mellan eleverna och läroplanen. Tänk om den som skrev läroboken fortfarande tror att jorden är platt? Kommer jag att märka det? Min pedagogiska blick blir oskarp och jag missar nyanser och tolkningar för att jag tror att jorden är rund.

Att 50 elever skulle kunna befinna sig på samma sida i samma bok bara för att de råkar vara födda samma kalenderår är inte rimligt. I stället vill jag använda gemensamma upplevelser, filmer eller  teater vi ser, böcker vi läser och experiment vi utför tillsammans som grund för min undervisning. Med den gemensamma upplevelsen  som bas utforskar vi sedan ämnesområdet tillsammans. Målen är de samma för alla elever men den väg de ska nå målet på kommer att variera mycket. Det är i detta genrepedagogikens cirkelmodell är så genial. Vi arbetar tillsammans mot samma mål men alla använder de stödstrukturer de behöver.

Jag föredrar att titta på den verkliga kartan när jag planerar. Den som visar läroplanens mål och var mina elever befinner sig i sin kunskapsutveckling, alltså det de har presterat tidigare, deras svagheter, så klart – men framförallt deras styrkor! Det är deras styrkor som ska bära dem i i livet inte hur väl de lyckas kompensera sina brister!  Svagheterna ska de givetvis vara medvetna om och veta vilka stödstrukturer de ska använda för att nå målet. MEN de ska inte definieras av sina svagheter! När någon frågar dem om 20 år ska de inte svara ”jag var dålig på stavning” när någon frågar hur de haft det i skolan. De ska svara ”jag var bra på att hitta på berättelser och att redigera dem i efterhand”.

Anledningen till att jag inte vill se på mina elever och läroplanen med en läroboks ögon är att då är verkligheten – mitt landskap – redan tolkat, det innehåller någon annans värderingar, någon har lagt på ett eller flera  filter, tagit bort andra och det förvanskar min syn. Om jag tänker efter är det nog inte ett landskap jag rör mig i utan ett kraftfält – kanske ett magnetiskt. Om jag kan isolera läroplanen och den kunskap jag har om eleverna så framträder ett mönster, en väg att följa – individuell för varje elev, men som alla leder till målet.

magnet0873

bild från https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/57/Magnet0873.png

Så nej, jag har rör mig inte utan karta bara för att jag väljer bort läromedel, jag rör mig i ett dynamiskt kraftfält där det hela tiden gäller att hålla ögonen på vägen. Min uppgift som lärare är att vara helikopter och se till att eleverna rör sig i rätt riktning. Elevernas uppgift är att ha ögonen på målet och röra sig ditåt med min och kamraternas hjälp samt med de stödstrukturer som fungerar för dem. På så sätt bygger jag självsäkra, ödmjuka, målinriktade, hjälpsamma unga framtida vuxna.


1 kommentar

Elevlett föräldramöte

I onsdags hade vi föräldramöte. Föräldramöten är ett bekymmer på vår skola. Vi får inte föräldrarna till skolan heter det. Jag backade bandet och funderade på hur jag skulle kunna göra föräldramötet angeläget, meningsfullt och begripligt för både elever och föräldrar. För några år sedan hade vi ett föräldramöte som engagerade (läs mer här http://pedagogsajten.familjenhelsingborg.se/howto-engagerande-foraldramoten/ När vi utvärderade det mötet föddes idéen om att gå steget längre – att låta eleverna leda hela mötet. Och med förstående kollegor som litade på mitt omdöme kunde jag köra.

Jag hittar stöd på flera ställen i läroplanen, ja, redan i kapitel 1 kan vi läsa:

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare…

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

Denna gång valde jag innehåll och gjorde grupper som eleverna skulle arbeta i. Arbetet har tagit alla svenska och SO-lektioner i en hel vecka. Man kan ju undra om det var värt all tiden?

Jag skapade följande ämnen som skulle förberedas:

  1. Presentation av lärarna
  2. Lärande
  3. SO
  4. Klassråd
  5. NO
  6. Läsning
  7. Matematik
  8. Rast
  9. Olweus
  10. Engelska
  11. Klassvärdar
  12. Idrott
  13. Bild
  14. Musik
  15. Slöjd
  16. Robinsons resa
  17. Födelsedagar
  18. Boka utvecklingssamtal
  19. Elevledda utvecklingssamtal

Eleverna hade två uppgifter: Skriva manus och göra bilder till presentationen. Jag gjorde en google-presentation som vi alla delade men det fungerade inte. Plötsligt hade någon raderat 20 sidor… inte så lyckat. Gör om och gör rätt. Eleverna fick nya direktiv – skriva manus och hitta bilder, text mm. Sedan fick en grupp i taget komma till mig så lade vi in det tillsammans. Eleverna var kreativa. Vi lärare intervjuades inför presentationen, iPadsen togs fram och eleverna fotograferade på lektioner, läroböcker, lärare som inte kunde komma, arbeten som var klara. Det märktes fort att det ar en meningsfull uppgift. Eleverna var snabbt onåbara för mig och helt fokuserade på vad de skulle säga. Får vi titta i NO-boken? Vad ska vi säga om musik? Kan vi titta på veckans mål? Ja visst – bara kör. Här och där fick jag bryta in och stötta samarbetet men på det hela taget räckte det.

Eleverna repeterade på scen med mig och med andra lärare, så när det var dags för mötet hade jag inte ens hört alla presentationer. Det är jag glad för! Vi lärare pratade om lärande och läsning men resten var elevernas.

Det kom minst 44 vuxna och ca 38 elever (av 44 möjliga) vilken måste betraktas som en succé. Fikat var framdukat och eleverna började. Första paret ut och en elev som varit i Sverige mindre än ett år överraskade både oss pedagoger och sina föräldrar genom att göra en fantastisk presentation. Vägledd och hjälpt av en klasskamrat som både gjorde sin del OCH hjälpte till. De elever som inte kunde komma på mötet hade ändå arbetat fram manus och hade sina namn på ett ämne. Några blev på så sätt lämnade ensamma på scen men då kom genast en kamrat och stod bredvid. Det var fantastiskt att se och höra dem när de visade varann respekt och solidaritet.

Fika pålystes och samtidigt startade bokningen av utvecklingssamtal via simple sign up. Denna del hade en del rena fel inbyggda och de kan bara skyllas på mig själv som tur är. Fler skulle haft koll på ´hur man ska göra så hade det gått. Men ändå, 31 bokade samtal på samma gång är helt klart godkänt. Nu har vi bara 13 att ringa.

Nästa möte ska förberedas genom att klassrådet bestämmer vilka rubriker vi ska ha, vi ska ha fler som kan bokningssystemet och vi lärare ska kopplas bort ytterligare från det tekniska. Det kan finnas elever som hellre sköter ljud, ljus och fika än står på scen till exempel. Vi märker att eleverna som presenterade ett ämne har mer koll på det nu och är mer intresserade. Det öppnar nya möjligheter!

Nu är det långt till nästa gång men jag längtar redan efter vilka överraskningar eleverna ska bjuda på då!


1 kommentar

30 minuter magi

Idag har jag och en elev upplevt stor glädje tillsammans. Eleven är inte van att lyckas med arbetsuppgifterna, att få beröm eller vara i takt med arbetet i klassen. Idag hände allt detta. Tack vare LEGO och en tydlig struktur.

Klassen har läst och skrivit sagor tidigare och känner till strukturen. De har lyssnat till Mino min Mio och sett pjäsen på teatern. Idag gör de en analys av textens särdrag. Allt detta ingår i förberedelserna innan vi börjar skriva, då vi jobbar med genrepedagogik i alla ämnen. Det görs på en välkänd saga, de tre bockarna Bruse. När detta pågår kommer jag in i klassrummet för att hjälpa eleven. Jag hade planerat att låta eleven testa olika verktyg, chromebook eller iPad, som assisterande verktyg i sitt skrivande. Vi gick in i mitt klassrum och började tala om sagan. Snabbt planerades stunden om i mitt huvud och en box med LEGO Story Starter åkte fram. Eleven är välbekant med lådorna och dess innehåll. Vi tog en platta för början, orienteringen, där eleven ska  presentera vilka personer som är med i sagan. Eleven börjar bygga samtidigt som hen samtalar med mig. Jag hjälper till, ställer frågor, strukturerar och sätter ord på det eleven benämner med denna eller detta.

 

IMG_0040

IMG_0046

Vi fortsatte på platta två med komplikationen, det problem som huvudpersonen i sagan förväntas lösa. Historien utvecklades i takt med att byggandet tog form. Flera gånger frågar elever om hen kan göra si eller så. Det självklara svaret från mig var ju att det är din saga – du bestämmer. Självförtroendet ökar i takt byggandet. Nu märker jag att elevens minne får stöd av materialet. Det hen byggt finns kvar. Jag finner också stöd för mina frågor. Mannen hade från början en väska i handen men eleven valde att byta ut den mot en spade när vi samtalade. Väskan passade inte in i sagan.

IMG_0043

IMG_0047

Nu väljer jag att samtala och anteckna om fortsättningen på elevens saga utan att kräva en ny platta och en ny fas. Vi har nu tagit ett stort steg. I vanliga fall har eleven svårt att tänka och samtala om hypotetiska situationer, sånt som kan hända, olika riktningar och vägval i berättelsen. Men med stöd i det konkreta materialet och den höga motivationen som LEGO ger hen går det. Så jag kan fortsätta anteckna den fortsatta historien och eleven bygger fortfarande på platta två. Vi fotograferar och plockar undan för nu har det gått 30 minuter och dels ska jag vidare till nästa uppgift men viktigare är att jag har redan tänjt på elevens normala koncentrationsförmåga rejält och även om hen vill fortsätta vill jag sluta när det går som bäst. Då behåller eleven den positiva känsla vi byggt upp under denna stund.

IMG_0048

c

Eleven kan fortsätta nästa gång med att bygga på platta nummer tre, lösningen. Ettan och tvåan finns kvar på bild och i text. Platta tre kan bli annorlunda under byggandets gång och då måste texten ändras. Men det är ju inget problem. Eleven ska till sist få hjälp att skriva eller läsa in sagan i Book Creator och publicera sin saga i klassbloggen och jag ska fråga om lov att lägga den här med.

Vi vet ännu inte hur sagan slutar, upplösning och ska även skriva en evaluering (hur huvudpersinen känner sig) men det funderar eleven säkert vidare på.

En elev som fått njuta av att vara i takt med klassens med sitt berättande, fått beröm, känt sig nöjd och tillfreds med sitt resultat och lyckats med bravur med sin uppgift #daforskola