Att lära för livet

Education is the most powerful way to change the world – Nelson Mandela

Kopia från #läraravtryck #detutvidgadekollegiet och #våren av @ses1549

Lämna en kommentar

Vi närmar oss slutet av årskurs 1, mina elever, kollegor och jag. Omdömen och utvecklingssamtal står på tröskeln.

Den senaste tiden har varit mycket omtumlande och nya idéer och arbetssätt flödar in i vårt arbetsrum via det utvidgade kollegiet. Både jag och min kollega är nu aktiva på twitter och i flera facebookgrupper. Vi läser ny litteratur som vi tipsas om och diskuterar, prövar i tanken och vissa saker håller för att testas i klassrummet, andra inte. Men nu har vi hamnat i ett läge där vi känner att en del måste vänta till nästa läsår. Vi vill satsa på läsningen, läsningen, läsningen, läsningen. Elevens val handlar om läsning, läxorna handlar om läsning, i SO och NO tränar vi läsning. Det är nummer ett.

Men det är vår. Eleverna har vårkänslor och är som kalvar på vårbete när de kommer ut på rasterna. Så, vi har bråk på rasterna som måste klaras upp, redas ut, elever som måste få höra en ärlig ursäkt och föräldrar som måste informeras om allvarliga händelser. De nya uteleksakerna, bandyklubbor, bollar, hopprep, rockringar, basket- och fotboll hjälper oss men i stridens hetta uppkommer det svåra när någon skadas och det inte var meningen. Det gör dock lika ont att bli skadad. Allt detta går ut över elevernas läsning, både tid, koncentration och ork försvinner. Så rasterna får bli nummer ett.

Vi prövade ett nytt system idag. Utifrån

  1. Ulrika Bromans (@Bnua) inlägg http://mattefroken.se/2014/02/02/vardegrund-pa-elevens-villkor-och-ett-forlat/
  2. Dylan Wiliams plastmuggar (ett sätt för eleverna att visa för oss om det förstått eller behöver mera hjälp)
  3. våra bedömningsmatriser

försökte vi skapa ett enhetligt system kring färgerna rött, gult och grönt. Vårt system ska hålla för nulägesbedömning samt ge en bild av vad eleven ska sträva mot. Vi kom fram till att alla elever ska ha en vikt plastficka med färgade papper på bänken. Den är konstruerad så att det finns två gröna, en gul och en röd sida. Eleven visar den sida som är aktuell. På lektionen betyder grönt att jag kan själv och börjar med uppgiften, gult att jag försöker men behöver stöd och rött betyder att jag behöver hjälp eller inte vet vad jag ska göra.

Screenshot 2014-03-24 20.36.13

När de kommer in från rasten ska de också göra en bedömning av hur de själva agerat på rasten. Vi visade vår matris och pratade kring de olika färgerna innan de fick göra sin egen bedömning. En elev visade rött och visade ett otroligt mod. Vi samtalade med eleven om den boll hen dunkat i huvudet på en kamrat och eleven fick be om ursäkt. Detta tar vi som en direkt framgång. En del visade gult och de fick erbjudande om att prata med en vuxen och få hjälp. Ingen valde det idag. Kanske detta är en framkomlig väg, kanske inte. Vi har flera idéer till vidareutveckling. Matrisen kan fyllas på i all oändlighet med förslag från elevernas raster och skapa en bank av både önskvärda och icke önskvärda beteenden. De kan tipsa varandra och ta med detta till kompissamtalen. Vi vill också komma till att eleverna berättar om det de själva gjort och kommer till insikt om att de själva kan skapa en trevlig stämning omkring sig. Idag kommer de oftast och berättar vad andra har gjort men utelämnar sin egen del. När de blivit lite varma i kläderna kommer vi att dokumentera i skolalmanackan med en prick för varje rast på dagens datum. Kan vara bra att använda i samtal med elever, föräldrar och elevhälsan.

I våra matriser för lärande betyder färgerna i stor sett samma sak. Grönt=jag kan, gult= jag är på väg och rött=jag kan inte än men försöker.

Målet är att eleverna ska få syn på sitt eget agerande/kunnande och få något handfast att sträva efter. Vi vet ännu inte om detta är modellen som passar  för oss och våra elever. Vi måste alltid vara försiktig när vi provar nya saker. Det är alltid skarpt läge och det kan bli hur tokigt som helst även om vi tror att vi har tänkt ut allt så bra. Det är ingen anledning att låta bli utan snarare ett sätt att bjuda in våra kloka elever i diskussionen. I veckan måste vi hinna med ett klassråd och då ska de få tänka ut regler för bandyspelet och hur vi ska rotera de 10 klubbor vi har på 45 elever. Vi vuxna har redan idéer om hur detta kan gå till och vissa saker som hög klubba kommer de inte att kunna välja bort. Tillsammans kan vi hitta vägar. Allt för att få mer tid till läsningen . 

Medan jag skriver fullkomligt haglar kommentarerna kring skolan kring mig på sociala medier. Det flesta negativa. De är alla välkomna till oss. Vi har det tufft ibland, skrattar ofta och lär oss något varje dag. Det räcker. Det är som det ska vara.

 

/Susanne

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s