Att lära för livet

Education is the most powerful way to change the world – Nelson Mandela

#vygotskij #genrepedagogik

Lämna en kommentar

Men anledning av Edward Jensingers blogginlägg igår (http://edwardochskolutvecklingen.blogspot.se/2014/02/fem-losningar.html) kom det igång en intressant diskussion på Twitter i morse. Många deltog och begreppen indivdualisering, individanpassad undervisning, eget arbete, lärarlett, eget ansvar med flera kastades omkring i flödet. Själv är jag ganska ny på Twitter och tycker det är svårt att följa trådarna och inläggen som ibland hamnar olika i tidsordning. Anna Kaya (@Anna_Kaya) bloggade som tur är och redde ut mycket. Här http://nyisvenskaskolan.blogspot.se/2014/02/vad-innebar-egentligen-individualisering.html skriver Anna om vad individualisering egentligen innebär och vad våra styrdokument säger.

Jag har under ett par veckor själv brottats mycket med vilka ben jag står på i min egen praktik. Vilka teorier och idéer bygger jag på i mitt klassrum? För mig har det varit viktigt att gå tillbaks till ursprungsidéerna, filosoferna, forskningen och den beprövade erfarenheten. Resultat blev en verktygslåda. I varje verktyg namnges efter den idé eller person som jag tagit mycket intryck av och innehåller de återverkningar jag vill se mycket av i mitt klassrum och försöker skapa. Jag gjorde en uppgift under min handledarutbildning och kom fram till att i mitt klassrum ska det synas att

  1. kunskap är viktigt
  2. alla kan påverka sitt eget liv
  3. tillsammans når vi längre

Min lärarkandidat vid tillfället tyckte att detta stämde och det gladde mig mycket.

Det absolut starkaste benet i min undervisning är Vygotskij. Han menar att att ALLT lärande sker i samspel med omgivningen och i ett socialt kontext. Han visar också på många sätt att språk och tanke är viktiga för både varandra och lärandet. Jag har läst mycket Vygotskij och återvänder ofta till hans ord. Vår skola har valt att arbeta med genrepedagogik som även den bygger mycket på Vygotskijs resonemang. Gibbons har i genrepedagogiken utvecklat en metod där språket, samspelet och tanken får stödja lärandet. Jag tror inte på eget arbete – men har det ändå i klassrummet för att få tid till att undervisa i mindre grupper till exempel. Men inte ens då arbetar eleverna ensamma. De arbetar tillsammans och hjälper varandra vilket jag tror är en enormt viktig beståndsdel i deras lärande. Återigen Vygotskij – när jag får uttrycka det jag lärt mig genom språket lär jag mig mer, tankarna utvecklas och nya frågor och slutsatser kommer att väckas. Eftersom jag arbetar med matematik och små barn är jag mycket noga med att vi ska ha konkret material som stödjer det vi till slut ska generalisera kring och skapa matematiska resonemang kring. Även detta stöds av Vygotskij och Gibbons. I genrepedagogiken utgår undervisningen kring en gemensam upplevelse, en film, ett studiebesök eller liknande. I matematik börjar jag med ett konkret material som vi lär oss hantera och sedan använder. Till exempel använder vi pussel-materialet Tangram som om ett år ska leda till gemensamma diskussioner kring area. Den gemensamma upplevelsen har vi redan. Då kan vi sätta språk på den och tänka kring den. Det stämmer även med ett annat av mina ben, John Dewey, som är mest känd för handens pedagogik – learning by doing. Han var också en förspråkare för en demokratisk och jämlik skola. I hans värld innebar det att flickor och pojkar fick gå i samma skola och att alla skulle få gå i skola. I vår tid är det likvärdig skola och den digitala klyftan som är mycket aktuellt. Det finns även en svensk kvinna Anna Kruse som för hundra år sedan gav ut boken Åskådningsmatematik som fått en revival.

Mycket mera kan sägas, men individualisering är inte ensamarbete, eget arbete eller att lämnas ensam. I mitt klassrum betyder det att vi arbetar med samma kunskapsområde, samma matematiska fenomen men kanske på olika nivåer i konkretionsordningen, utifrån elevernas egna utveckling. Några använder fortfarande det konkreta materialet, andra arbetar med siffror och penna och ytterligare några hjälper sina kamrater att komma vidare. Detta när eleverna arbetar på egen hand. Individualisering innebär också att de som är redo att gå vidare och har hög måluppfyllelse får nya utmaningar, men inte nödvändigt inom ett nytt tema eller kunskapsområde. Genom att skapa ett klassrumsklimat där eleverna är viktiga resurser för varandras lärande frigörs min tid och min ork till att sitta med elever i mindre grupper eller till och med enskilt – allt inne i klassrummet – och ge dem vad just de behöver. Elever behöver tränas i detta, det är inget som går av sig självt. Här kan också den moderna tekniken ge oss helt nya möjligheter att arbeta på ett nytt sätt. Jag har försökt mig på att flippa, se tidigare inlägg. Men denna lilla film av min genomgång användes flitigt av eleverna även under det efterföljande arbetet. De frågade efter filmen och fick se den hur många gånger de ville på iPadsen som fanns i klassrummet. De växte när de förstod att de själva kunde stärka minnet genom att se filmen om och om igen. En kul bieffekt.

Är ni intresserade av min matteverktygslåda och vill ge mig respons på den hittar ni den här

https://docs.google.com/presentation/d/1HgpybhpnPay7aj_aWUR5bN2Z7G6HgGibcvrKPF1Nmsg/edit?usp=sharing

Den är under ständig utveckling och ska inte ses som någon sanning. Det är helt min egen produkt.Skapad för min egen undervisnings skull.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s